Vissa av våra läsare har blivit förvånade över att vi ”förespråkar” användning av psykofarmaka i filmen om antipsykotika, biverkningar och schizofreni.
Equal förespråkar individuella lösningar och försöker att belysa problem och situationer ur många olika synvinklar.
Allt för att man som berörd ska kunna fatta så bra beslut i mötet med psykisk sjukdom och psykiatri
Vi i Equal är kritiska till det vi menar många gånger är en enkelspårig psykiatri, beroendevård och socialtjänst. Vår utgångspunkt är hela tiden individens och medborgarens egen situation och hälsa. Att alla ska få möjligheter att må så bra som möjligt givet sina förutsättningar. Att hälso- och sjukvården ska skapa hälsa och inte ohälsa. Att socialtjänsten ska skapa frihet och frigörelse. Inte trycka ner och till folk.
En central del av vår idévärld är människans rätt till delaktighet i sitt eget liv – även när det är som svårast. Vi ser ingen annan långsiktig väg för att människor ska få möjlighet att leva det där livet de vill leva. Vi ställer oss kritiska till sjukvårdens krav på följsamhet till den behandling som erbjuds och socialtjänstens krav på lydnad.
Vi lever i en tid när många människor ropar på enkla lösningar, klara regler och tydliga svar. Vi verkar på områden som är komplicerade och där det många gånger saknas enkla lösningar. Där lösningen istället oftast är en lång kedja av samverkande små lösningar. Och där var och en måste få ha sin egen kedja. Och att det måste finnas många olika länkar i den där kedjan.
Vi är kritiska till psykiatrins biologiska syn på människan. På dess ofta ensidiga och oansvariga användning av psykofarmaka. Vi ser hur psykofarmaka ställer till stora problem för många människor. Problem sjukvården och psykiatrin ofta förnekar och inte vill kännas vid.
Samtidigt ser vi hur psykofarmaka hjälper en hel del människor till att må bättre – till att uppnå ett liv man vill och kan leva.
Vårt svar på psykiatrins enkelspårighet kan inte vara att vara enkelspåriga åt ett annat håll och säga blankt nej till psykofarmaka. Däremot kan vi kräva att man som patient måste få olika behandlingsalternativ att välja emellan (och då inte bara olika mediciner), att man måste få reda på biverkningar och att man måste få adekvat hjälp att sluta när det är dags för det.
För oss som verkar även i beroende- och missbruksvärlden är inte kraven på enkla lösningar någon nyhet. Under lång, lång tid var det tolvstegsrörelsen med sina rena och tydliga krav på total avhållsamhet från alla psykoaktiva substanser som gällde. Man hade ett stort ideologiskt inflytande på vård, behandling och också på politiken och därmed hur sociala lösningar utformades. I Stockholm (där vi verkar) ledde det här till att det under lång tid i princip enbart fanns nyktra och drogfria boenden. Om en boende fick ett återfall åkte hen ut från boendet med buller och bång. Vi såg hur det här inte fungerade för många. Vårt svar var att försöka hitta en medelväg med större tolerans och lät folk bo kvar, trots kortare återfall.
Nu är tiderna andra. Nu är det lågtröskelboenden och harm reduction som gäller. Helt plötsligt har det blivit brist på boenden med hög grad av nykter- och drogfrihet. Vad blir vårt svar: Självklart att försöka erbjuda ett boende med hög grad av nykterhet och drogfrihet eftersom det finns människor med stora behov av det. Det är aldrig ”antingen eller” – alltid ”både och”!
Vi har som förening ofta fått kritik för att vi saknar linje och ideologi. Vi uppfattas i vissa kretsar som ”rabiata pillermotståndare” medan vi i andra uppfattas som ”liberala drogromantiker”. Exakt i den skärningspunkten ska vi vara. Vi är pragmatiska – inte programmatiska. Frågorna om psykisk hälsa och ohälsa är inte enkla och kan inte förenklas. Den lösning som fungerar för en person, behöver inte nödvändigtvis göra det för en annan. Den lösning som fungerar för en person vid ett tillfälle kanske inte fungerar för samma person vid ett annat tillfälle. Vi brukar sammanfatta det enkelt: ”Var och en har sin väg till drogfrihet och ett bättre mående”. Vägen kan bestå av ex. metadon, psykofarmaka, samtalsbehandling, motion, AA – möten. Vägen är just en väg. Det är målet som är det viktiga.
Per Sternbeck
Se filmen:
