Equal fick ett brev som tydligt belyser vanliga brister i socialtjänstens arbete med att sätta ”barnets behov i centrum” genom att sätta press på föräldrar. En press som inte sällan leder till stort lidande för de som drabbas. Socialtjänsten verkar vara omedvetna om sin makt och vilken effekt deras ingripanden, ord eller signaler innebär för de som utsätts för den. Den nya socialtjänstlagen håller på att sjösättas och ett stort problem för socialtjänsten är människors ovilja inför att ha med soc att göra. Ansvaret för denna ovilja måste läggas på socialtjänsten. Tyvärr verkar många personer som arbetar i den inte vara villiga att axla detta ansvar. / Per Sternbeck
Bara ett fåtal dagar inpå det nya året skulle min dotter städa undan julstöket. Hon är en ung ensamstående mamma till en tvåårig son och har även öppnat hemmet och hjärtat för två katter från ideellt katthem.
Hon hade dekorerat fint med julmat, ljus, gran, pynt och paket, och skulle nu städa efter jul-myset. Några julkulor hade åkt bakom hennes hästskoformade soffa och när hon försökte få fram dessa klämde hon fingrarna bakom ena hörnet samtidigt som motsatta hörn kilade sig fast mot väggen och låste hennes hand som i ett skruvstäd. Hon försöker febrilt komma loss men fingrarna svullnar mer och mer.
Under städningen hade hon samlat dagens blöjor och från kattlåda i en kasse i hallen. Som vilken förälder som helst under jul hade hon tagit det kravlöst med disk och låtit sin son leka runt med presentpapper som barn älskar. Just detta ledde till att hon fruktade att ringa 112 genast.
Runt ett på natten får jag ett samtal från henne där hon skriker och gråter hejdlöst att hon inte kommer loss, att socialen kommer ta hennes son om hon ringer 112 och de ser hemmet, framförallt soppåsarna vid dörren.
Min dotter har en insats med boendestöd som kontinuerligt är hos henne för att råda upp städrutin och de har påtalat vilken utveckling hon tagit på denna fronten. Även jag som mamma har sett en markant förändring till det bättre och förutom detta med städning är hon en jättefin mamma till sin son. Min dotter har jobb och sonen går på dagis under hennes arbetstimmar och har även en avlastningsfamilj varannan helg.
Då jag får detta samtal klockan ett på natten från min dotter reagerar jag direkt och ringer 112. Något som jag nu måste sitta och känna en halv skuld över. För detta ledde till att socialtjänsten kopplades in. Jag känner väl till att det är obligatoriskt att polis, brandkår m.fl. redogör för socialen om varje utryckning de gör där ett barn finns med i bilden. I vissa fall är det befogat, högst befogat och bra, men absolut inte i alla fall; då detta leder till att ett litet normalt lyte blir ett fatalt problem med stora konsekvenser.
Efter två timmar är min dotters hand äntligen frigjord, polis, brandmän och sjukvårdare har alla förenats i gemensam insats och fått loss henne. De fick ta sig in genom att krossa ett fönster i det ena rummet eftersom min dotters lägenhetsdörr och trapphusets dörr var låst. Samtliga var varma och tröstande och gjorde situationen oerhört trygg för min dotter och den ene brandmannen lekte med hennes lille son som vaknat av kaoset. Min dotter beskrev dem alla med stor ömsint eloge.
Jag rådde min dotter att genast ringa på morgonen till polisen och begära ut en händelserapport för att ha svart på vitt hur utryckningspersonal utrett händelsen och att inte socialtjänsten ska kunna vinkla händelsen på felaktigt vis. Strax efter att rapporten är begärd får min dotter ett andra samtal från socialtjänsten denna dag och plötsligt begär de att hon och sonen skall lämna lägenheten annars kommer de behöva att, placera sonen.
På eftermiddagen strax efter 15, och då det redan börjat mörkna och med flera minusgrader och snö ute, sätter socialtjänsten ett än värre skruvstäd över min dotter. Hon måste hitta någonstans att vara annat än i sitt hem annars tar de hennes son.
Vi är flera familjer som går ihop oss i protest kring detta, kräver svar från Soc och ifrågasätter, planerar laborerar och stöttar. Det smartaste vi kommer fram till är att ta kontakt med jurist med socialrättskompetens genast, detta är ens rättighet så fort socialen vänder en händelse till att bli ett rättsligt fall, och i alla fall, då de med finstilta ordvalser hotar att ta ett barn, då skall ett juridiskt ombud kontaktas. Vi ville samtliga att hon skulle begära av socialtjänsten att de försåg henne med ett hotellrum/ boende för att agera på sin egen bedömning. Men de ”var ledsna” över att inte kunna det, de var ju inte ordinarie mfl bortförklaringar. Min dotter fick panik och packade i all hast en väska och med sitt krossade finger drog hon sonen i vagnen genom slirig snö till busstationen. Vi i gruppen följde med vitalt under hela resan.
Är detta socialtjänstens spetskompetens? Vi låter nu er själva granska frågan, för den är väldigt oförklarlig för oss inblandade. Och min dotter är långt ifrån ensam om att stå under socialtjänstens agerande där varken lagar, barnkonvention eller FN’s barnperspektiv följs.
Vi inblandade krävde att socialtjänsten motiverade sin bedömning och svaret var då de visste att vi var flera åhörare, att de skulle inte alls ta sonen och anledningen att de ansåg det nödvändigt att lämna lägenheten var oro över att det kunde bli kallt och att utryckningspetsonalen upplevt lägenheten som väldigt ostädad.
Insatsen från socialtjänsten med boendestödet hos min dotter har enligt dem själva lett till stor förbättring gällande städningen hemma, hemmet har under deras strikta insyn flera gånger i veckan ansetts i vårdat och godkänt skick. Pojken går på dagis, mamman jobbar, är frivillig till insatser som hon själv sökt stöd i, ändå stupar hela bilden ner i en helt annan verklighet när andra aktörer i samhället blir delaktiga. Så då frågar man sig, är socialtjänsten ren under fötterna när de kliver in i ert hem för att bistå? Den samhällsresurs som de faktiskt skall utgöra som ett skyddsnät, för individer, familjer och främst för barn, är den säker annat än på deras egna papper? De hade ingen akut plan, hade inga resurser att möta upp för att agera på sin egen bedömning, att säkerställa situationen de ansåg såpass riskfull att ett barn hotas att tas ifrån sin förälder med stöd av lag som skall skydda barn. De skall tjänstgöra som yttersta skydd av barn men vi ser inget annat än att de tjänstgör sin egen lön, sin plats i makten och sina rättsosäkra narrativ.
Min dotter hann att ta bussen till Nässjö central en underbart säker och trygg plats sent på kvällen i efterdyningarna av både jul och nyår, hockey-yra och samhälls-trash som ruvar helt osencurerat just där. En timme sitter hon på denna kalla tågstation med sin lille trötta och hungrige son. Detta- var vad socialtjänsten hade i beredskap!!! Hon sitter där och oroar sig för sitt tejpade synligt trasiga fönster hemma, på sina älskade katter som en av dem levt ett liv många gånger värre än hur det senaste dygnet sett ut, tänker på sin sons lilla fint inredda rum, gosedjur och leksaker och mjuka fluffiga filtar och presenter, skall detta finnas kvar när hon kommer hem igen?
Hade socialtjänsten kunnat knyta trådarna i sitt skyddsnät med en jourservice, hyresvärden, kyrkan, kvinnohem m.fl. utifrån situationen? Nej det kunde de inte, men ett Jourhem till pojken kunde de ordna.
Skribent: Judit Winterborn Dickson
Ateljé DARKSIDEart
