Antidepressiv medicin ökar risken för självmord

Den åttonde oktober publiceras i Dagens Nyheter (låst artikel) och Svenska Dagbladet artiklar som utgår från en nyligen publicerad studie som påstås visa att antidepressiva mediciner inte ökar risken för suicid. I nättidningen Wellness publiceras fyra dagar senare en artikel som är att betrakta som ren reklam för antidepressiva. Vad är det som händer och varför händer det nu?

Antidepressiv medicin är ett av våra mest använda läkemedel. Biverkningar i form av ökad risk för självmord har diskuterats allt sedan de moderna formerna av denna medicin, SSRI, började införas. Det finns en omfattande vetenskaplig litteratur som behandlar frågan.

Forskare genomför olika typer av studier för att besvara frågan om medicinerna påverkar risken för självmord. Vanligen genomförs studier där förekomsten av självmord analyseras i två grupper, en grupp som fått antidepressiv medicin och en som inte fått det.
Den studie av Lagerberg et al. som DN och SvD refererar har inte sådan utformning och är därför vetenskapligt svag. Men detta nämns inte. I artikeln i Wellness finns grava felaktigheter.

För att en patient med depression ska tas emot av specialistvården är ett krav att “patienten ska ha provat minst två olika klasser av antidepressiva läkemedel i adekvat dos under adekvat tid och utan respons”.

Många studier finansieras av läkemedelsindustrin. Det ligger inte i deras intresse att publicera studier som visar på ökad risk för självmord vid användning av psykofarmaka. För att komma tillrätta med problemen i enskilda studier sammanställer forskare flera studier. Den senaste publicerade sammanställningen är gjord av Hengartner et al. (3) där författarna presenterar resultat från 27 tidigare publicerade studier. De finner att nyare antidepressiv medicin ökar risken för självmord.

Även sjukvården tonar ner riskerna. Något som gör att få läkare idag är medvetna om att de kan trigga självmord hos patienter. Idag erbjuds patienter som söker vård för nedstämdhet i princip bara SSRI. För att en patient med depression ska tas emot av specialistvården är ett krav att “patienten ska ha provat minst två olika klasser av antidepressiva läkemedel i adekvat dos under adekvat tid och utan respons”. Detta upplevs som utpressning av patienter som inte vill ha antidepressiva eller som mått dåligt av tidigare behandlingsförsök och önskar andra alternativ –  som bara finns i specialistpsykiatrin. För patienter som fått biverkning i form av nya eller förvärrade självmordsimpulser blir riktlinjerna en mardröm eftersom de då får höra att de behöver höja dosen eller byta till ett annat läkemedel innan de kan få tillgång till ett bredare vårdutbud.
Psykiatrin bidrar, genom riktlinjer och ovilja att acceptera obekväma fakta, till det problem man utger sig för att vilja komma till rätta med – att minska självmorden.

Så, varför dessa artiklar nu?

Svaret är att läkemedelsföretaget Janssen, lanserar ett nytt antidepressivt medel, som ska ges till ”terapiresistenta” depressionspatienter. ”Terapiresistent” är man om man prövat minst två antidepressiva medel utan att få effekt. Det är en stor patientgrupp  det gäller – för faktum är att SSRI-medel har många olika verkningar i våra kroppar, men en knappt mätbar antidepressiv effekt. Man vill från det läkemedelsindustriella komplexet både äta kakan och ha den kvar. Man vill fortsätta att använda dåligt verkande antidepressiva medel samtidigt som man lanserar nya.

Det är inte  konstigt att industrin agerar som de gör då deras mål är att generera vinst. Men anställda  inom offentligfinansierad sjukvård och forskning borde ha patienters bästa för ögonen och inte industrins. DNs och SvDs vetenskapsredaktioner påstår att de vill sprida fakta. Här lånar de ut sig till något helt annat.

Skribent: Per Sternbeck
info[@]equalsthlm.se
070-7972029

---