Det har under många år pratats om opioiddöden. Efter ny statistik från Socialstyrelsen i förra veckan kan man undra om det är dags att också börja tala om bens-döden?
Under de senaste åren har antalet personer som dött till följd av narkotika- och läkemedelsförgiftningar rusat i höjden. I vissa åldersgrupper är överdoser faktiskt den vanligaste dödsorsaken. Staten har svarat genom att bl.a. tillåta spridning och användning av det överdoshävande ämnet naloxon till icke sjukvårdsutbildade personer med syfte att få ner överdoserna i missbruksmiljöer.
Bensberoendet – problemet som sopades under mattan
Under tiden som detta pågått (och lång tid dessförinnan) har bensodiazepiner och dess analoger, de så kallade z-läkemedlen (Stilnoct, Imovan, Zopiklon) fortsatt att förskrivas i en jämnt och långsamt ökande takt från relativt höga nivåer.
Intresset för bensodiazepiner och dess beroendeskapande effekter var som störst i början på 90-talet. Då gav Socialstyrelsen ut riktlinjer och kunskapsmaterial gällande förskrivning, beroendeutveckling och utsättning av bensodiazepiner. Sedan försvann intresset för dem från sjukvårdens sida. Man förskriver dem. Man lägger ner de enskilda mottagningar som specialiserat sig på uttappning. Man struntar i hög grad i Socialstyrelsens riktlinjer om mycket långsam nedtrappning. Istället håller man fortfarande, i förfärande hög grad på med det som måste kallas snabba avgiftningar av bensodiazepiner. Något som går helt på tvärs emot evidensen och den beprövade erfarenheten. Något man däremot har en förkärlek för i stora delar av vården är bilden av den manipulerande patienten som ljuger för att få medicin förskriven och som går till flera läkare för att samla på sig recept. Den bilden lever konstigt nog kvar starkare i vården än Socialstyrelsens riktlinjer.
Bens blev följeslagare till SSRI
När SSRI-preparaten kom i början på 1990-talet förutspåddes bensodiazepinernas död i svensk sjukvård. Här kom så effektiva nya preparat utan biverkningar och utan beroendepotential att man inte skulle behöva använda bens mer. I själva verket blev det tvärtom. SSRI-preparaten hade så många och märkliga biverkningar…förlåt, insättningsproblem kallas det visst, och så många abstinensproblem…förlåt, utsättningsproblem kallas det visst, att många läkare valde att sätt in bens under lång tid för att parera alla dessa problem för patienten. Sedan dess har bens hängt med och liksom tagit rygg på SSRI-preparaten.
Bens centralt vad gäller dödsfall till följd av läkemedels- och narkotikaförgiftningar
I förra veckan kom Socialstyrelsen ut med rapporten ”Statistik om dödsfall till följd av läkemedels- och narkotikaförgiftningar”. I pressmeddelandet till rapporten skriver socialstyrelsen:
”De senaste åren har i snitt cirka 900 personer dött till följd av läkemedels- och narkotikaförgiftningar per år. Av dessa var cirka hälften olycksfallsförgiftningar (överdoser), och en fjärdedel suicid. I resterande fall har det inte gått att avgöra om det finns någon avsikt bakom förgiftningen.”
”Åren 2012 – 2017 var sömnmedlet zopiklon den enskilt vanligaste substansen bland alla dödsfall till följd av läkemedels- och narkotikaförgiftningar. Zopiklon är framförallt vanligt bland dödsfall klassade som suicid. Även propiomazin [propavan] och tramadol är vanligt förekommande vid suicid. Det finns dessutom en inte obetydlig förekomst av paracetamol bland dessa dödsfall.”
”I cirka hälften av dödsfallen 2012-2017 har fler än en substans bidragit till dödsfallet, och i närmare 30 procent av fallen nämns tre eller fler substanser. Buprenorfin [verksamma ämnet i Subutex och Subuxone] i kombination med alprazolam [Xanor] är den vanligast förekommande kombinationen.”
Ingen forskning bedrivs i frågan
Bensodiazepiner är alltså helt centrala i det som kallas dödsfall till följd av läkemedels- och narkotikaförgiftningar. Ingen vet i dagsläget vilken exakt roll benson har i dödsfallen och självmorden. Det bedrivs i princip ingen forskning på bensodiazepiner och de personer som använder dem. Ingen är liksom intresserad.
Det är allmän kunskap att bens, och då gärna Xanor, används av personer i narkotikaberoende för att få andra droger att ”fästa” bättre. Det är, eller borde vara, allmänt känt, att de flesta personer som fastnat i ett beroende av bens lider mycket och länge. Och att vården i stor skala negligerar eller felbehandlar en stor del av dessa människor med ännu mer lidande till följd. Det troliga är inte att man använder bens som ett medel att ta livet av sig i sig, utan att man använder medlen tillsammans med någon annan metod. Man trubbar av sina sinnen för att våga ta det avgörande steget.
Förhoppningsvis kan Socialstyrelsens rapport leda till ett ökat intresse för frågan och i förlängningen till att liv kan räddas. Patienter måste få ett bättre mottagande av sjukvården än att bli misstänkliggjorda för ”medicinluffning” när de söker hjälp. I väntan på en sådan förändring får vi väl börja kräva åtgärder mot bens-döden på samma sätt som skett på opioid-sidan.
Skribent: Per Sternbeck
info[@]equalsthlm.se
070-7972029
Läs mer på:
http://www.socialstyrelsen.se/nyheter/2019/nyinformationomlakemedels-ochnarkotikadodsfall
Läs även:
Mattias blev beroende av Xanor
Abstinensen fortsätter outtröttligt vidare för Mattias
Att trappa bens när man har ME/CFS – går det?
Beroende och abstinens av Xanor – Camillas berättelse
Naloxon -en räddare i nöden för många missbrukar
