Artikeln är en fortsättning från artikeln:“När soc sätter in LVU upphör rättssäkerheten – mamma blir av med alla sina barn”, Till hela artikelserien om LVU-kampanjen.
Att få sina barn omhändertagna är en svår och ofta traumatisk händelse. Oavsett om det finns fog för omhändertagandet, eller inte. Men det finns i princip inget stöd för föräldrar som drabbas. Man får klara sig själv. En del klarar sig inte.
– Rätten förlitar sig blankt på vad soc säger, menar Angie. Hela samhället dömer, inklusive familj och släkt. Även i de fall där åtgärden behövs – vad finns för stöd för föräldrarna? Familj, släkt och vänner tar avstånd. Man får inget stöd. Man plågas av minnen. Jag har kontakt med många drabbade föräldrar. Det är en katastrof för alla inblandade när ett barn blir omhändertaget. Man separerar. Man tar livet av sig. Ska föräldern vara ensam med min smärta? Varför finns inget skyddsnät, varför blir de ensamma och lämnade, varför glöms de bort? Alla barn som får LVU har inte missbrukande eller kriminella föräldrar. Majoriteten har helt vanliga föräldrar och ett omhändertagande enligt LVU kan drabba vem som helst på grund av en icke rättssäker process. Man får inte bara LVU utan anledning, finns det många som tror, men jag vet ett antal fall där det faktiskt är så.
– Jag fick ett psykbryt en gång, jättestark ångest över att jag inte fick träffa mina barn. Det blev för mycket. Jag hade inte lugnande hemma. Jag kände att ångesten tog död på mig. Jag åkte till psykakuten för att få lugnande och kunna sova om natten. Jag blev inlagd. Jag är stämplad som missbrukare och kan inte få lugnande utan att bli inlagd. Sjuksköterskan skickar en orosanmälan till soc. På vilka grunder är jag en fara för barnen när jag inte får träffa dem? Och soc. Får vatten på sin kvarn. Både vad gäller missbruk och psykisk dåligt mående, även fast det är de som har skapat situationen. -Det går att lära en förälder att vara bättre förälder. Jag har aldrig blivit erbjuden någon annan insats än placering, aldrig insatser i hemmet. De sa att jag alltid avböjde alla insatser. För att bevisa motsatsen tackade jag ja till boendestöd som jag ju inte behöver. Efter att de varit hemma hos mig och druckit kaffe i ett år förklarade boendestödet: ”Vi tillför inget i hennes vardag”. Rätten gick ändå på soc. linje. Som förälder till barn som omhändertagits enligt LVU är man både maktlös och rättslös.
Följ artikelserien om “LVU-kampanjen”
Skribent Per Sternbeck
info[@]equalsthlm.se
070-7972029
