I två debattartiklar, Aftonbladet (14/1-2020) samt Expressen (23/12-2019),, har allmänläkaren André Marx som en av få läkare, tagit bladet från munnen gällande antidepressiva, deras beroendeskapande effekter och biokemiska etablissemangets undertryckande och förvanskande av patienters erfarenheter men också evidens. Om några veckor gör vi en intervju med André Marx. I väntan, håll till godo med dessa debattartiklar som vi återpublicerar./ Per Sternbeck
Genom att sprida den falska förklaringsmodellen om kemisk obalans så förmedlar man indirekt att individen är hjälplös och oförmögen att förändra sig själv eller sin situation, skriver André Marx.
Det är den perfekta marknadsföringssagan för läkemedelsföretagen. Mytbildningen har förvånansvärt nog även letat sig in i landstingens vårdguide 1177.
Därmed är det inte konstigt att många patienter tror att deras depression beror på kemisk obalans i hjärnan, skriver läkaren André Marx.
En pionjär för ”kemisk obalans” som förklaringsmodell till depression var psykiatrikern Joseph Schildkraut som 1965 publicerade sin artikel ”The Catecholamine Hypothesis of Affective Disorders” där han hävdade att brist på vissa signalsubstanser i hjärnan skulle kunna orsaka depression. Hela idén baserades dock på inget annat än ett heuristiskt resonemang och Schildkraut själv var tydlig med att hans antaganden var baserade på bristfällig och motsägelsefull forskning. (1)
När man i dag blickar tillbaka på decennier av forskning så kan man med gott samvete konstatera att man aldrig lyckats bevisa att depression och ångest orsakas av kemisk obalans i hjärnan. Däremot finns mycket forskningsresultat som avfärdar hypotesen. (2,3,4)
Som den gamla onanimyten
Deprimerade har inte lägre serotoninnivåer än andra och när man ger friska försökspersoner substanser som tömmer ut deras nivåer av signalsubstanserna noradrenalin, serotonin och dopamin i hjärnan, så blir de inte deprimerade. (2,5,6)
Psykiatrikern David Healy sammanfattade forskningsunderlaget 2005 med orden: ”The serotonin theory of depression is comparable to the masturbatory theory of insanity (teorin gick ut på att onani var en viktig och vanlig orsak till psykiska sjukdomar). Both have been depletion theories, both have survived in spite of the evidence…”
Faktaresistent läkarkår
Hypotesen har dock visat sig vara närmast faktaresistent och är i dag väletablerad hos allmänheten och läkarkåren. 2005 visade en studie av det amerikanska psykiatriförbundet att 75 procent av amerikanerna trodde att psykiska åkommor orsakades av ”kemiska obalanser” i hjärnan. (7)
Vad beror då denna okunskap på?
Ända sedan den framgångsrika lanseringen av ”lyckopillret” Prozac (Fluoxetin) under 80- och 90-talet så har läkemedelsföretagen bedrivit marknadsföringskampanjer för att få så många som möjligt att äta psykofarmaka för nedstämdhet och ångest. För detta ändamål har myten om kemisk obalans varit den perfekta marknadsföringssagan då läkemedlen påverkar just överföringen av signalsubstanser.
På FASS bipacksedlar till en rad antidepressiva mediciner återfinns påståendet om kemisk obalans som orsak till depression. För SSRI-preparatet Citalopram kan man läsa följande: ”Denna typ av medicin korrigerar den kemiska obalansen i hjärnan som orsakar symtomen på din sjukdom. Depressioner/panikångesttillstånd anses bero på brist på olika signalsubstanser i hjärnan, bl a serotonin.” Den irländska motsvarigheten till Läkemedelsverket förbjöd 2003 sådana påståenden på bipacksedlarna med motiveringen att de saknar vetenskapligt underlag.
Vårdguiden spär på myten
Mytbildningen har förvånansvärt nog även letat sig in i landstingens vårdguide 1177 där de skriver: ”Vid en depression kan signalsubstanserna och deras samspel vara i obalans… Antidepressiva läkemedel påverkar och ökar aktiviteten hos signalsubstanserna, för att skapa balans igen”.
Därmed är det inte konstigt att många patienter tror att deras depression beror på kemisk obalans. Varför är detta problematiskt?
Individen ses som maktlös
Genom att sprida den falska förklaringsmodellen om kemisk obalans så förmedlar man indirekt att individen är hjälplös och oförmögen att förändra sig själv eller sin situation och att vägen till tillfrisknande står utom deras egen makt. Man fråntar därmed patienten kontrollen och självkänslan och försvårar den tillfriskningsprocess man vill skapa förutsättningar för.
Skribent: André Marx, läkare inom allmänmedicin
info[@]equalsthlm.se
070-7972029
KÄLLOR:
- Schildkraut JJ (1965) The catecholamine hypothesis of affective disorders: A review of supporting evidence. Am J Psychiatry 122: 509–522
- Jeffrey L Lacasse ”Serotonin and Depression: A Disconnect between the Advertisements and the Scientific Literature”
- David Healy. ”The structure of psychopharmacological revolutions”
- Moncrieff, J. & Cohen, D. (2005). Rethinking models of psychotropic drug action. Psychotherapy and psychosomatics, 74(3), 145–153.
- Asberg M (1976) ”Serotonin depression”- a biochemical subgroup within the affective disorders? Science. 1976 Feb 6;191(4226):478-80
- Joseph Mendels: ”Brain Biogenic Amine Depletion and Mood”
- American Psychiatric Association [APA], 2005, p. 1
