I avsnitt 7 av Snack i Backen besöker vi Resursteamet som är en mottagning inom metadonsektionen i Stockholm. Vi träffar Bjarne Ekholm som är biträdande enhetschef och psykiatriker och överläkare Lars Sjöstrand för att prata om mottagningen och deras målgrupp, varför funkar det så bra?
Viktigt med bra bemötande på metadonsektionen
Resursteamet ligger på Hantverkargatan 2 J på Kungsholmen. Lokalen ligger på bottenvåningen och vi blir varmt mottagna av alla vi träffar. Det märks direkt att det finns en bra stämning här. Någon sitter och fikar i köket som ser ut lite som det gjorde på en fritidsgård jag gick till i tonåren. Det känns som ett ställe man kan hänga på. Med en kopp kaffe i handen samlas vi i ett kontorsrum för att prata lite om bemötande, att ha ett socialt sammanhang och att faktiskt vilja gå till mottagningen varje dag.
Både Bjarne och Lars har jobbat länge inom metadonsektionen och har tidigare arbetat på en ”vanlig” metadonmottagning. Resursteamet öppnades just för att man såg att det fanns en skara med patienter som blev utskrivna, kom tillbaka men kanske blev utskrivna igen för att de inte klarade av att de rutiner som fanns på mottagningen. Det blev helt enkelt inte en bra behandling och på något sätt behövde man möta upp dessa patienter. Flera av patienterna är äldre, har somatiska besvär och en del är rätt sjuka. De behövde helt enkelt mer resurser för att stanna i behandlingen. Så öppettiderna är längre, det serveras frukost och patienterna kan stanna kvar i lokalerna även efter att de fått sin medicin. Många har ju ingen sysselsättning och att då kunna komma till mottagningen och bli en del av ett socialt sammanhang är viktigt.
Bättre att patienter stannar kvar
Vi pratar även om att synen på behandling med metadon eller buprenorfin börjar ändra sig. Tidigare så var det upp till patienterna att passa in i hur behandlingen såg ut och inte ens en mottagning som, resursteamet hade nog varit möjlig för bara 10 år sedan. Idag behöver inte återfall betyda att du åker ut heller, med ett skademinimerande tänk så är det ofta bättre att patienter stannar kvar i behandling än att de blir utskrivna till en situation som ofta är ännu värre. Tidigare i år kom Socialstyrelsen ut med uppdaterade föreskrifter och allmänna råd för LARO – läkemedelsassisterad rehabilitering av opiatberoende.
Det är otroligt bra att man från sjukvårdens sida anpassar sina verksamheter när det finns patienter som gång efter gång inte klarar av att förhålla sig till de krav som ställs. Och att förlora sin behandling som för många är livsuppehållande är såklart traumatiskt och något man alltid bör arbeta för att förhindra.
