En del av Equals verksamhet handlar om att vi bistår människor i deras kontakter med myndigheter som sociala ombud. I ett sådant ärende har vi stött på att Försäkringskassan och Förvaltningsdomstolen avslår sjukpenning för en kvinna med vanföreställningssyndrom. Generellt anses vanföreställningssyndrom vara en allvarlig psykisk sjukdom som nedsätter funktionsförmågan avsevärt. Om en person med fullt utvecklad psykos inte anses vara berättigad till sjukpenning måste det vara fel på lagen. Eller?
Kvinnan fick avslag från Försäkringskassan tidigare i våras och prövade då på att arbeta igen med konsekvensen att hon blev sjukare. I juli avslog förvaltningsrätten hennes överklagan. Hon fick ett nytt läkarutlåtande för sjukpenning i maj och gjorde en ny ansökan men Försäkringskassan har meddelat att de avser att avslå sjukpenning även denna gång.
Enligt läkarutlåtandet i den ansökan har kvinnan följande aktivitetsbegränsningar:
Nedsatt ork och koncentrationsförmåga. Ökad stresskänslighet. Lättare uttröttbar. Svårt med större sociala sammanhang. Fortsatta vanföreställningar som påverkar patientens beteende och tankeinnehåll kraftigt och omöjliggör alla typer av arbete i nuläget. Patienten är märkt av sin psykossjukdom och har en nedsatt förmåga till flexibelt tänkande, nedsatt koncentrationsförmåga, ibland lättväckt irritation. Mkt känslig för yttre påfrestningar – som stress, krav, för mycket människor. Blir lätt stressad, då framkommer mer psykotiska symtom.
Enligt utlåtandet hade kvinnan under en period praktik på ett café men tyckte det var för mycket folk och att hon fick otydliga instruktioner vid kassan.
I Förvaltningsrättens dom ifrågasätter de inte hennes beskrivna besvär men bedömer att det saknas en tydlig beskrivning av hur begränsningarna påverkar hennes arbetsförmåga och vilka konkreta hinder i arbetsuppgifter som svårigheterna medför.
Enligt det nya läkarutlåtandet försämrades kvinnans tillstånd efter att hon försökt jobba i två veckor efter Försäkringskassans avslag. Hon är nu mer nedstämd, orolig, har tilltagande paranoida vanföreställningar och ökade svårigheter med nedsättning av koncentration, uppmärksamhet, socialt samspel och inlärning.
Riksrevisionen har i skrivelse 2018/19:14 anmärkt att läkare har ibland svårt att skriva utlåtanden som når upp till de krav som ställs. Om lagen är utformad så att högbegåvade och välutbildade personer som läkare inte kan formulera sig på rätt sätt måste väl lagen ändras. Riksrevisionen anser också att det är motiverat att göra en översyn av Försäkringskassans modell för försäkringsmedicinsk analys, med fokus på DFA-kedjan, när det gäller psykiatriska diagnoser.
I Sverige är det idag alltså så att en person med en pågående psykos, som riskerar att bli ännu sämre om hon pressas i ett vanligt arbete, trots detta skall nekas sjukpenning och söka jobb på den reguljära arbetsmarknaden. Ingen betvivlar att hon är sjuk men det är brister i sjukskrivande läkares formuleringar som gör att hon blir utan sjukpenning. Vi tycker inte att detta är rimligt. Gör ni?
Skribent: Dennis Aberos
info[@]equalsthlm.se
070-7972029
