Jag har nu genomlidit P1:s Kropp och själ program om läkemedelsberoende. Det var samma gamla vanliga beskrivning av läkemedelsberoende personer som manipulativa lögnare som bara vill ha mer och mer knark. Ett exemplar av typnarkomanen…
Skildrar läkemedelsberoende ur sjukvården och läkarens perspektiv
Inte något systemkritiskt alls om en sjukvård som är helt igenom designad för att enbart skriva ut mediciner och aldrig sätta ut mediciner andra förskrivit. Som så gott som aldrig ger möjligheter till samtalsbehandlingar vid kriser av olika slag utan bara förskriver olika sorters psykofarmaka.
Jag har under 12 -13 år pratat med patientgruppen i min yrkesroll. Jag har pratat med hundratals människor. Jag vågar påstå att den beskrivning ni gör av typpatienten står för den absolut mindre delen av antalet läkemedelsberoende i Sverige. De flesta personer ökar inte dosen utan stannar kvar på den dos de fått förskriven och förstår inte varför de mår dåligt.Och när de går till sjukvården med sina problem svarar sjukvården med att förskriva ett annat preparat. Många patienter har prövat alla olika läkemedel i de läkemedelsgrupper ni pratat om, och de har INTE gått runt till olika läkare utan de är utsatta för sjukvårdens reflexmässiga utskrivande.
Och förskrivande läkare fortsätter med en förskrivning som ska pågå i max 2-4 veckor (bensodiazepiner) i åratal. Men tänk att det är alltid patientens fel när beroende utvecklas.
Jag tycker med andra ord att ert program var ignorant och okunnigt och skildrar hela frågan ur sjukvårdens och läkarens perspektiv. Precis som vi inte redan har fått höra detta perspektiv hur många gånger som helst förut. Ytligt.
