Det finns ju personer som inte vill gå till St. Görans sprututbyte, kanske är de under 20, jobbar inom vården själva och vill vara anonyma. Vi pratade med Christina Paulsrud som är ordförande på Stockholms Brukarförening.
Stockholms Brukarförening har funnits sedan 2004 och började några år senare att dela ut rena sprutor. – Det var i protest mot hur situationen såg ut; 90 % av brukarna bär på antikroppar mot HCV och politikerna hade mage att använda sprutbytets vara eller icke vara som ett slagträ i narkotikadebatten. Trots att det egentligen är en smittskyddsåtgärd. Människor som injicerar ska kunna skydda sig mot blodburen smitta som HIV och HVC säger Christina. I lokalen som ligger i slakthusområdet har medlemmar fått möjlighet att byta in begagnade sprutor mot ett litet kit innehållandes det man behöver för att kunna iordningställa en injektion på ett ur smittskyddssynpunkt bra sätt.
Inte bara rena sprutor
De som kommer till föreningen för att byta in sina verktyg får samtidigt en lektion i smittskydd och injektionshygien av Niklas, som är medicinare.
– Vi pratar också alltid med våra sprutbytare om deras hälsosituation; kollar upp vad de vet om sin HIV och HCV status. Vi erbjuder även ett snabbtest för HIV som är ett självtest. Vi kan förmedla kontakt med infektions och beroendevård -ifall det är något som behövs och som besökaren själv önskar påpekar Christina. Skillnaden mellan oss och S:t Görans sprutbyte är ju att vi som jobbar hos Brukarföreningen är själva f.d. brukare, har egen erfarenhet av narkotika, HIV, HCV, hemlöshet och det stigma som följer av att man använder narkotika. Vi erbjuder också ett socialt sammanhang. Här är folk hjärtligt välkommen att sitta ner och ta en kopp kaffe och en smörgås, låna internet, telefon, kopiator etc. Behöver man hjälp i kontakten med myndigheter så ställer vi upp med det också. Vi följer med på de där jobbiga besöken hos social- sjuk och kriminalvård ifall våra medlemmar så önskar.
Öppet för fler på sprututbytet
På frågan varför Stockholms Brukarförenings sprutbyte behövs, nu när Stockholm har haft ett officiellt sprutbyte i drygt två år svarar Christina:
– Eftersom en del människor inte går till S:t Görans sprutbyte av olika anledningar. Vissa kanske är rädda för att identifiera sig som injektionsnarkoman. En del har sprutbytets läkare även som sin beroendeläkare i metadon/buprenorfinbehandling och vill inte att det ska komma fram att dem injicerar narkotika vid sidan av sin behandling. En annan grupp kanske köar för HVC/hepatit C behandling och vill därför inte träffa den del av personalen på S:t Görans som också jobbar på Huddinges infektionsklinik. Vissa är under 20 år och andra vågar inte gå dit därför att dem har barn och är rädda för att bli anmälda. Då kan man komma till oss istället. Idag är vårt byte avsett till dem som inte kan använda S:t Görans. Vi har så begränsad tillgång på sprutor så vi måste dra den gränsen säger Christina avslutningsvis.
Text: Linda Marie Westergren
