Regeringen har gett Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram ett underlag för en ny nationell strategi inom området psykisk hälsa och suicidprevention. Myndigheterna har tagit in synpunkter från 25 myndigheter och 48 organisationer och föreningar och kartlagt vad som behöver bli bättre. Eller ”utvecklingsbehov” som de själva väljer att kalla de omfattande bristerna.
Utvecklingsbehov inom psykisk hälsa och suicidprevention heter publikationen som Folkhälsomyndigheten sammanställt av synpunkterna som de har inhämtat. De har delat upp behoven i sex områden: barn och ungas uppväxtvillkor, skola och utbildning, arbetsliv, pension och åldrande, hälso- och sjukvård, och socialtjänst. Vi har synat utvecklingsbehoven inom hälso- och sjukvård och socialtjänst då Equal jobbar framför allt med människor som kommer i kontakt med dessa.
”Utvecklingsbehov” är nyspråk – det behövs rejäla omtag!
Inom hälso- och sjukvård är några av utvecklingsbehoven ”Tillgängligheten till vård för personer med psykisk ohälsa behöver förbättras”, ”Vården till traumatiserade och våldsutsatta behöver stärkas” och ”Vården behöver bli mer sammanhållen och övergångar mellan olika delar av vården behöver förbättras”.
Vi ser hur personer med psykisk ohälsa nekas vård där olika delar av vården hänvisar till varandra (såsom vi skrev om i artikeln: ”Inga problem blir lösta av Samsjuklighetsutredningens förslag”). Vi ser hur kvinnor står i kö i över ett år för att få komma till PTSD-behandling. Vi ser hur människor skrivs ut från slutenvård direkt uti hemlöshet trots lagstiftning som ska förhindra detta.
Inom socialtjänst är ett par av utvecklingsbehoven ”Socialtjänsten behöver bli mer kunskapsbaserad” och ”Socialtjänsten behöver arbeta mer främjande och förebyggande”.
”Utvecklingsbehov” om ekonomi saknas
Myndigheten skriver: ”Psykisk ohälsa är vanligare i grupper med lägre disponibla hushållsinkomster jämfört med gruppen med högre disponibla hushållsinkomster. För att uppnå en ekonomisk trygghet är det viktigt att stödja människor när deras egna ekonomiska resurser inte räcker till.”
Det är mycket positivt att Folkhälsomyndigheten vågar nämna det nära sambandet mellan ekonomi och psykisk hälsa och skrivningen måste väl ses som en direkt passning till olika socialtjänsters enheter för ekonomiska bistånd som gör sitt bästa för att hålla människor utanför sitt system, och som arbetar hårt för att se till att människor som väl kommit in lätt åker ut.
Vissa människor tappar helt och hållet hoppet i en nedåtgående spiral. En ingrediens är ofta att de helt saknar inkomster. När de inte har mat för dagen eller pengar till hyra och blir vräkta. Murarna in till ekonomiskt bistånd har vuxit allt högre under senare år och alltför många nödställda får inte hjälp – något som Stadsmissionen kallar ”de ohjälpta”. Equal möter dem ofta.
Menar staten allvar med den nationella strategin mot självmord?
Staten låter alltså en myndighet upprätta en ny strategi mot suicid. Samtidigt har den myndigheten inget mandat att styra någonting – men det har andra myndigheter.
För att en nationell strategi för att minska antalet självmord ska lyckas för de grupper som Equal möter måste socialtjänsten och psykiatrin göras om. Inte alls på något radikalt sätt utan genom att de helt enkelt börjar arbeta efter de lagar med förarbeten, regler och förordningar som finns. Det är inget fel på svensk social lagstiftning. Tvärtom är den väldigt progressiv. Däremot har tillämpningen av lagstiftningen blivit allt hårdare fram till den situation vi har idag då socialtjänsten medvetet försätter folk i hemlöshet. Ett enkelt sätt för staten att styra kommunerna i en mer hållbar riktning skulle vara att inleda diskussioner om den nuvarande praxisen för t.ex. ekonomiskt bistånd är rimlig med domstolarna. Detta är fullt möjligt utan att staten ger sig in i domstolarnas verksamhet. För ett antal år sedan fattade Högsta Domstolen ett beslut som innebar radikalt minskade strafftider för narkotikabrott. Snabbt som ögat täppte dåvarande regeringen till det hålet genom ny lagstiftning. Motsvarande kan göras även på socialrättens område.
Reformera myndigheter och deras uppdrag
För psykiatrins räkning skulle ett skifte från den totala fixeringen vid biokemiska ”lösningar” (psykofarmaka) på människors dåliga mående till en mer rimlig kombination av psykosociala behandlingsmetoder och biokemiska få stor betydelse för att minska antalet suicid. Staten äger även denna fråga genom riktlinjer och behandlingsrekommendationer från Socialstyrelsen. Riktlinjer som idag är helt inriktade på psykofarmaka förutom vid första val för behandling av lätt till måttliga depression där man rekommenderar samtal. Men just denna rekommendation struntar psykiatrin i att följa.
En tredje väg för staten att styra situationen och korrigera huvudmännens beteenden är genom den statliga myndigheten IVO. Skulle dessa genomföra sina granskningar och utdela viten på ett mer rimligt sätt än nu då verksamheter mest tycks gå ut på att skydda vårdgivare från kritik trots missgrepp, skulle förändringar gå fort.
Man kan låta detta stanna vid att vara en strategi från Folkhälsomyndigheten– och då kommer inget hända. Eller så gör man allvar av det hela, reformerar sina myndigheter och förändrar deras uppdrag och metoder med målet att minska lidande och därmed antal suicid. Då skulle antalet suicid minska drastiskt.
Skribent Dennis Aberos och Per Sternbeck
0700 387 166
info@equalsthlm.se
Läs också…
