Att gå på försörjningsstöd är inte kul. Att ha problem med tänderna är inte heller kul. Att drabbas av bägge är en rysare. Man kan få bli gående med svår tandvärk trots att den anses vara akut och behandlingar som påbörjats kan brytas mitt i för att socialtjänsten plötsligt vägrar betala trots tidigare beslut om annat. Människor blir kvar i stark smärta och med svårigheter att äta. Det skiter väl soc i. Och förvaltningsrätten i Stockholm också…
Socialtjänstlagens ekonomiskt bistånd är uppdelat i två delar. En riksnorm som är standardiserad, samt kostnader som uppstår i livsföringen i övrigt vilket bedöms från fall till fall:
Högsta förvaltningsdomstolen skriver i en dom från 2017 om tandvård och försörjningsstöd:
”Tandvård, såväl undersökning som behandling, är ett behov som faller in under en persons livsföring i övrigt. För att ekonomiskt bistånd ska lämnas för tandvårdskostnader krävs att vården, vid en individuell bedömning i det enskilda fallet, anses nödvändig och att kostnaderna är skäliga”
”Härutöver förefaller kommunerna regelmässigt ställa upp ett krav på att den enskilde, avseende sådan tandvård som inte är av akut karaktär, ska ansöka om ekonomiskt bistånd före behandlingen och till ansökan foga ett kostnadsförslag”
Lagen ser bra ut på pappret – i praktiken gäller den inte
Det ser ju, som vanligt när det gäller svensk sociallagstiftning, väldigt bra ut på pappret. Personer som går på soc-bidrag ska få tandvård bekostad om tandvårdens anses nödvändig och det inte kostar för mycket.
Två ärenden Equal arbetat med under den senaste tiden kullkastar det hela och solkar ner det där vackra och progressiva:
Kvinna beviljas behandling av akut tandvärk – men inte narkos som är ett villkor för behandling
En kvinna blir i början av 2010-talet skjuten med fyra skott i huvud, käke och axel av personer från ett kriminellt gäng. Kvinnans man dödas av gänget. Kvinnan får vistas på sjukhus i flera månader efter dådet. Där rensar man käken på kvinnan, från kulbitar, benrester och tandrester, utan bedövning eftersom sådan kostar pengar som kvinnan inte har (Allt äger rum i ett annat land). Personen utvecklar en svår och komplex PTSD och är tvungen att fly landet. Hon kommer till Sverige 2015 och får ganska snabbt tandvärk och käkproblem. Hon går med värken i år på grund av sin starka tandläkarfobi. 2021 står hon inte ut längre. Hon söker kontakt med en tandvårdsinrättning i Stockholm för ett kostnadsförslag. De försöker att göra en sedvanlig undersökning men det går inte. Kvinnan är så skräckslagen att hon vrider sig i tandläkarstolen. Man kommer fram till att kvinnan måste ha tandvård under narkos och lämnar ett kostnadsförslag på det.
Efter sex månader godkänner soc tandvårdsbehovet som akut
Socialtjänsten väntar i sex månader på att ge ett svar och man godkänner själva tandvården som akut (efter sex månader!!!!!!!) och nödvändig men man godkänner INTE narkosen som är grundvillkoret för att behandling ska kunna äga rum. Man hänvisar kvinnan till en KBT-behandling mot tandläkarskräck. Kvinnan går redan i traumabehandling för sin komplexa PTSD och får ett intyg från psykiatrin som anger att hennes tandläkarskräck är helt integrerad med hennes trauma och inte låter sig lösas med en enkel KBT-terapi. När vi överklagar beslutet till förvaltningsrätten går denna på socialtjänstens linje där narkos betraktas som en lyx högt ovanför skälig levnadsnivå. När vi överklagar till kammarrätten tar de inte upp ärendet. Vad är det för pengar vi talar om 6 000 kronor allt som allt.
Så det blir ingen tandvård för kvinnan – trots den akuta smärtan. Detta nu sanktionerat av det svenska rättsväsendet.
Man beviljas tandprotes – men inte injustering så nu används den inte
En man i 60-årsåldern har bara en tand kvar i munnen efter ett långvarigt men avslutat amfetaminmissbruk. Han kan inte tugga med sin enda tand och lider svårt av att vara tandlös med allt vad det innebär av stigma och skam.
Hans socialtjänst beviljar att han ska få helproteser i käkarna både uppe och nere för att han ska uppnå skälig levnadsnivå. Det är många moment i en sådan behandling. Gamla tänder och tandrester ska dras ut. Benflisor ska rensas bort. Proteser ska tillverkas och justeras in och justeras igen ett antal gånger innan proteserna sitter som de ska. Det hela drar ut på tiden beroende på läkning av tandkött och patientpress på aktuell tandvårdsmottagning. Kort sagt är tidsåtgången för detta något som personen inte styr över. Personen kommer när han blir kallad av tandläkaren och tandläkaren kallar honom när det är läge. Men socialtjänsten har satt en tid på sitt beslut, och mitt i mannens behandling går tiden för beslutet ut. Det tänker inte mannen på utan han går glatt till tandläkaren på sina tider och tar emot fakturorna som han lämnat till soc förut och som de betalat utan problem. Nu vägrar de betala tandläkaren som självfallet vägrar behandla mannen vidare. Så nu står mannen där med två tandproteser som sitter så dåligt att han inte kan använda dem. Den oskäliga levnadsnivån kvarstår således men det struntar soc i. Han har inte frågat soc om lov när deras beslutstid gick och det är viktigare. Detta har varit en dyr behandling för socialtjänstens och skattebetalarna – som soc nu alltså har stoppat. Man hade lika gärna kunnat kasta pengarna i sjön. Men det hade säkert klassats som en felaktig utbetalning.
Det hörs många vackra ord om tandhälsa och tandstatus från politiker från olika partier. Det är helt uppenbart att dessa vackra ord inte gäller om man går på försörjningsstöd. Om man gör det är man en paria – och dessutom en paria med tandvärk!
Skribent Per Sternbeck
info[@]equalsthlm.se
070-7972029
Läs också…
