En analys av den nya lagen om sanktionsavgifter från 1 juli 2026
Ett nytt straff för sjuka – maskerat som “effektivitet”
Från och med 1 juli 2026 införs en ny sanktionsavgift för personer som fått ersättning från Försäkringskassan baserat på felaktiga uppgifter. Det spelar ingen roll om felet beror på slarv, missförstånd, kognitiva svårigheter eller ren olycka – avgiften ska tas ut ändå. Dokumentet från Försäkringskassan är tydligt:
“Också den som har gjort fel av misstag ska betala sanktionsavgift.” “Sanktionsavgiften kommer att vara 25 procent av det belopp som ska betalas tillbaka… minst 2 368 kronor.”
Det här är en lagstiftning som inte riktar sig mot organiserad välfärdsbrottslighet. Den riktar sig mot vanliga människor – de som redan är sjuka, fattiga, stressade och beroende av ersättningar för att överleva.
En reform byggd på en myt: att “felaktiga utbetalningar” är ett stort samhällsproblem
Regeringen motiverar lagen med att man vill “motverka felaktiga utbetalningar”. Men den faktiska nivån av felaktiga utbetalningar i socialförsäkringen är låg. De stora beloppen ligger inte hos enskilda sjuka människor – de ligger i systemfel, myndighetsbeslut och bristande handläggning.
Man silar mygg och sväljer kameler!
De som begår avancerade bidragsbrott är inte de som slarvar med att rapportera en ny lön eller missar att meddela en flytt. Det är inte de som har ADHD, psykossjukdom, minnesproblem eller utmattning. Det är inte de som sitter med en mobil i handen och försöker förstå Försäkringskassans blanketter.
De som begår avancerade brott är extremt noggranna med sina uppgifter. Den här lagen träffar inte dem. Den träffar Delche, Martin och alla andra som redan kämpar för att ens förstå vad Försäkringskassan vill ha av dem.
Sanktionsavgiften är extremt hög – och drabbar de mest utsatta
Avgiften är 25 procent av det felaktiga beloppet, med en lägsta nivå på 2 368 kr. Det innebär att:
- En person som fått 4 000 kr fel ska betala tillbaka 4 000 kr plus 2 368 kr.
- En person som fått 12 000 kr fel ska betala tillbaka 12 000 kr plus 3 000 kr.
För en sjukskriven person med låg inkomst är detta en katastrof. För en person med kognitiva svårigheter är det en straffskatt på funktionsnedsättning.
Visst, lagen säger att avgiften kan sänkas eller tas bort vid kognitiva svårigheter. Men vi vet hur det fungerar i praktiken: Det är den sökande som måste bevisa sina kognitiva svårigheter. Och det är Försäkringskassan som avgör om de “räknas”.
Den psykologiska effekten: människor kommer sluta söka ersättning
Det här är den mest allvarliga konsekvensen. När en myndighet inför ett straffsystem för felaktiga uppgifter – även vid misstag – skapas en kultur av rädsla. Människor som redan är sjuka och osäkra kommer att tänka:
- “Tänk om jag fyller i fel?”
- “Tänk om de gör en annan bedömning än förra gången?”
- “Tänk om jag missar att rapportera något?”
- “Tänk om jag får en avgift jag inte kan betala?”
Resultatet blir att människor inte vågar söka ersättning. Det är en tyst, men effektiv, metod att minska utbetalningarna.
Försäkringskassan ändrar bedömningar – den enskilde får betala
En annan viktig fråga blir: Vad händer när Försäkringskassan gör en annan bedömning än tidigare? Det är en vanlig situation:
- En person är sjukskriven i flera år.
- FK ändrar sin bedömning och anser att arbetsförmågan inte längre är nedsatt.
- Personen får återkrav.
- Personen får sanktionsavgift.
- Personen blir skuldsatt.
- Personen mister sin SGI.
- Personen faller ur systemet.
Det här är inte hypotetiskt. Det är standardförfarande.
Med den nya lagen blir det ännu värre: När FK ändrar sin bedömning retroaktivt kan den enskilde få både återkrav och sanktionsavgift – trots att personen inte gjort något fel. Det är rättsosäkert på en nivå som borde få varje jurist att reagera.
Avstängning från ersättning – nästa steg i disciplineringen
Lagen innehåller också en möjlighet att stänga av människor från ersättningar i upp till tre år. Det här är en import från arbetslöshetsförsäkringen, där avstängning används som disciplinering. Nu förs samma logik in i sjukförsäkringen. Det är en farlig utveckling. Sjukdom är inte ett beteende. Sjukdom är inte ett val. Sjukdom är inte något man kan “skärpa sig” ur. Att stänga av sjuka människor från ersättning är att straffa dem för att de är sjuka.
Det som sker är en systematisk förskjutning av ansvar:
- Från myndigheten till individen
- Från rättssäkerhet till straff
- Från stöd till kontroll
- Från välfärd till disciplinering
Det är en del av en större trend där staten inte längre ser medborgaren som någon som ska få hjälp – utan som någon som måste övervakas. Det är en lag som kommer att öka skuldsättning, öka psykisk ohälsa, öka misstro mot myndigheter och minska människors vilja att söka ersättning.
Det är en lag som gör livet svårare för de som redan har det svårast.
Och det är en lag som visar att jakten på “välfärdsbrottslighet” inte handlar om brott – utan om att minska kostnader genom att skrämma människor bort från sina rättigheter.
Skribent Per Sternbeck
info[@]equalsthlm.se
070-7972029
