Sara har missbrukat alla droger som finns. Ända tills för drygt ett år sedan. Då blev hon drogfri och har hållit sig ren sen dess på ett drogfritt stödboende. Det normala nu hade varit en träningslägenhet – men Sara är inte normal. Hon är nämligen nybliven mamma. Och nyblivna mammor som jobbat sig ifrån sina missbruksproblem får inga träningslägenheter av Södermalm. Det ingår inte.
Sara är 37 år. Hon har missbrukat sedan hon var 15:
– Jag har fem olika psykiatriska diagnoser och har förstått att de legat bakom mycket av min droganvändning. Vissa droger är bra på att dämpa ångest och det har varit ett av mina stora problem, berättar Sara, som egentligen heter något helt annat.
Vägde 39 kilo – höll på att dö
– För sex år sedan hämtade min mamma hem mig från ett annat land. Jag vägde 39 kilo och höll på att dö. Jag kom hem och fick kontakt med stadsdelen Södermalm. Det hade ju varit fantastiskt om jag hade kunnat få stopp på mig redan där, men det skulle ta fem år innan jag fick det.
– Jag har kostat skattebetalarna mycket pengar under de här åren. 30 – 40 avgiftningar, ett stort antal överdoser, ett stort antal boenden och behandlingshem. Min akt hos socialtjänsten är på 214 sidor.
– I september förra året blev jag drogfri och har varit drogfri sedan dess. Hade allt bara varit som vanligt hade jag inom en nära framtid börjat arbetsträna, kanske fått en träningslägenhet och så sakteliga börja skaffa mig ett normalt och självständigt liv.
– Men nu är inte allt som vanligt…jag blev med barn. Man skulle ju kunna tro att det skulle göra att jag fick ett utökat stöd utöver det jag hade på stödboendet, men så har det inte blivit. Tvärtom. Stödet har blivit mindre. Jag hade personal att prata med om jag mådde dåligt och som kunde hjälpa mig med en del praktiska saker. Nu sitter jag här…
Förstörd graviditet
Equal har följt Sara under hennes resa. Vi har bistått henne i möten med socialtjänsten och på SIP- möten på familjesociala mottagningen på Rosenlund. Vi har hjälpt till med ansökningar och överklaganden. Det har varit väldigt lite tid för Sara att glädjas åt det kommande barnet. Istället har graviditeten bestått av starka panikattacker för en redan ångestdrabbad och skör kvinna. Det finns en rädsla för framtiden. Hur ska det bli? Hon, och ett nyfött barn. I hemlöshet. Sara vet hur det är att vara hemlös. Hur det är att sova i källare och portar för det har hon gjort hur många gånger som helst. Men med ett barn? Kommer hon att få behålla det? Eller tar de det ifrån henne trots att hon gjort och gör allt rätt? Kan soc göra på det här sättet?
Avslag sa Södermalm innan de sett ansökan
Sara skrev en ansökan om träningslägenhet till socialtjänsten. En träningslägenhet innebär en egen lägenhet i det normala fastighetsbeståndet och ett boendestöd kopplat till den som den boende kan kontakta vid svårigheter eller osäkerheter. Hennes handläggare på Vuxen, som hade placerat henne på det drogfria boendet, sa att det inte fanns en chans att den skulle beviljas. Detta eftersom stadsdelen Södermalm har som rutin att inte bevilja träningslägenheter till barnfamiljer. I stadsdelens avslag var plötsligt Saras missbruk och psykiska ohälsa som bortblåst. De 214 sidorna hos Vuxenenheten nämndes inte. Fram kom istället bilden av en välfungerande mamma som mådde bra, var stabil och vars enda problem var att hon saknade bostad.
Sök bostäder i andrahand sa soc
Sara, som självklart också har stora skulder och går på försörjningsstöd, hänvisades till andrahandsmarknaden.
– Jag letar efter bostad på andrahandsmarknaden men med min missbruksbakgrund, att jag har en nyfödd och att jag går på försörjningsstöd gör mig till en inte särskilt attraktiv hyresgäst. Dessutom är hyrorna så dyra att jag inte klarar dem eftersom försörjningsstöd inte betalar ockerhyror.
Södermalm fick bakläxa av domstol
Vi hjälpte Sara att överklaga avslaget till förvaltningsrätten. Under tiden som domstolen behandlade ärendet hann Sara föda sitt barn:
– Jag fick flytta från stödboendet till ett lägenhetshotell. Där jag ska klara mig själv med mitt nyfödda barn. Soc bekostar hotellhemmet en månad i taget. Det känns väldigt osäkert.
Förvaltningsrätten konstaterade att socialtjänsten inte gjort en fullständig utredning av Saras och hennes barns behov. Därför kunde man inte avgöra fallet. Man återremitterade ärendet till socialtjänsten. Nu har Sara gjort en ny ansökan om träningslägenhet. Och handläggaren har redan lovat att det blir avslag igen, men att utredningen ska bli bättre den här gången:
Södermalm diskriminerar
– Jag förstår inte, säger Sara. Socialtjänsten har gett mig stöd i sex år. Det är socialtjänstens insatser som gjort att jag överlevt. Hade det fortsatt att bara vara jag hade jag nog fått en träningslägenhet eftersom andra som gjort samma resa som jag fått det. Nu har jag ett barn att ta hand om. Då släpper de taget om mig och förväntar att jag ska klara allt själv. Jag förstår inte. Det blir ännu konstigare när jag vet att andra stadsdelar i staden har träningslägenheter för familjer i precis vår situation. I mitt huvud blir det diskriminering. Jag får det inte till något annat.
Per Sternbeck
