Föreningen PAR skrev till Region Stockholm för ett tag sedan och frågade om ekonomiskt stöd till resor och övernattning till anhöriga vars familjemedlem är i tvångsvård i andra län än Stockholm. Svaret blev att Regionen inte ser detta som ett uppdrag inom hälso- och sjukvården. Anhöriga får alltså bekosta resorna själv. Resultatet blir att många patienter inte får träffa sina anhöriga.
Anhörigstöd viktigt vid psykisk sjukdom
Det är vetenskapligt bevisat att det är viktigt för personer med psykisk sjukdom att bibehålla kontakt med sina anhöriga. Anhöriga utgör ett stort stöd och rättspsykiatrin ska dessutom, om patienten medger det, göra de anhöriga delaktiga i vården. Med detta som utgångspunkt tycker PAR att vården behöver göra något för att underlätta för patienter att få besök av sina anhöriga. Vårdtiderna är mycket långa – i genomsnitt nästan 5 år. Detta är en oerhörd lång tid om man får gå utan att träffa anhöriga. PAR känner till flera patienter i tvångsvård som har vårdats i ett par år på annan ort och inte haft möjlighet att träffa sina anhöriga. Både patienten och de anhöriga mår dåligt över detta.
Stockholm säger att lagstöd saknas vid tvångsvård
Om detta menar Anna Ingmanson, tillförordnad chef på hälso- och sjukvårdsförvaltningen följande:
”När anhöriga till frihetsberövade ska göra besök hos patienter inom rättspsykiatrin görs det inte i egenskap av patient eller ett led i en behandling. Därav finns det inget lagstöd för beviljande av regionala medel att ersätta denna typ av resa”.
Stockholm hänvisar till soc när det gäller barn
Angående barn till föräldrar som vårdas i rättspsykiatrin menar Anna Ingmanson att det inte finns något tydligt svar om hur de ska ha rätt till kontakt i enlighet med Barnkonventionen. Närhetsprincipen ska gälla när föräldrar tvångsomhändertas, men med rådande platssituation medges detta inte alltid. Men frågan om ersättning till resor är kommunens och socialnämndens ansvar. Dvs att om man saknar ekonomi för att genomföra besök får man ansöka om det hos soc.
Huruvida soc verkligen betalar resekostnader för att barn ska få träffa sin förälder vet vi inte. Huruvida föräldern till barnet som ska resa med får betalt för det, vet vi heller inte.
Bara för att man inte gör fel behöver man inte nödvändigtvis göra rätt. Som vanligt ser vi hur stora aktörer endast ser till sitt område utan att se till det övergripande problemet och ha ett helhetsperspektiv för patienterna.
Skribent: Dennis Aberos
info[@]equalsthlm.se
070-7972029
