Förra månaden släpptes två rapporter från hjälporganisationer – Oxfam och Stadsmissionen – som visar på att Sverige är alltmer ekonomisk ojämlik och att matfattigdomen ökar. Sverige är inte det välfärdsland som det utmålar sig för att vara.
Sverige har tappat tio placeringar på Oxfams rapport över den ekonomiska ojämlikheten i världen. Sverige är nu rankad på 20:e plats, vilket är sämst i Norden. En dramatisk försämring sedan 2017 då Sverige toppade listan. Samtidigt visar Stadsmissionens ”Fattigdomsrapporten 2022” att de hjälper allt fler nödställda människor som inte har råd att äta sig mätta.
Oxfam mäter välfärd, skatter, och arbetstagares rättigheter
Oxfam rankar länder på tre områden: välfärd, skatter, och arbetstagares rättigheter. Sverige hamnar på 11:e plats för välfärd, 103:e plats för skatter och 6:e plats för arbetstagares rättigheter. Välfärden mäts genom utbildning, hälso- och sjukvård och socialt skydd (vilket inkluderar pensioner), medan skatter använder sig av indikatorerna inkomstskatt, företagsskatt, moms och skatteflykt.
Sveriges skattepolitik ökar klyftorna när samhällen mår bra av att vara jämlika
”Inom forskningen är det obestritt att samhällen mår bra av att vara jämlika. I rika länder med störst ojämlikhet är mordfrekvensen störst, tonårsgraviditeterna talrikast, skolresultaten sämst, livslängden kortast, det psykiska välbefinnandet sämst.” ”En ojämlik värld leder till ökad social oro, politisk instabilitet, våld och kriminalitet.” (Oxfam)
Stadsmissionens fattigdomsrapporten 2022: I Sverige finns verkligt fattiga
En stor del av Stadsmissionens verksamhet handlar om att ge mat till personer som inte kan förse sig själv och sin familj med mat, hela eller delar av månaden. Samtidigt mäter inte Sverige absolut fattigdom. Sverige mäter relativ fattigdom som inte fångar människor i stor utsatthet. Den offentliga statistiken saknar därför en utblick över absolut fattigdom.
Stadsmissionen: Att vi behöver ge så mycket matbidrag i en välfärdsstat är uppseendeväckande
Två tredjedelar av Stadsmissionens verksamhet består av att ge matbidrag till nödställda. Utvecklingen beror bland annat på att nya målgrupper som barnfamiljer och pensionärer har sökt sig till Stadsmissionen för hjälp med just mat.
Men Sverige lever i en villfarelse om att absolut fattigdom inte finns
Denna uppfattning bekräftades indirekt av regeringen i en rapport till FN 2017 om Agenda 2030 som skrev att vi saknar absolut fattigdom i Sverige. I en annan uppföljningsrapport som skrevs så sent som 2021 står det; ”Sverige har ett socialt grundskydd för alla”. (Stadsmissionen)
Många ”ohjälpta” i välfärdslandet Sverige
62 procent av Stadsmissionens insatser går till människor med långvarigt ekonomiskt bistånd medan 10 procent är människor som har rättigheter i vårt välfärdssystem som inte tillgodosetts: de ohjälpta. Syftet med ekonomiskt bistånd är att det ska vara tillfälligt, och lever man på det under lång tid blir ekonomin helt urholkad. ”De ohjälpta” är personer som har rätt till stöd men som väljer att inte söka, alternativt att de får avslag på ansökan om försörjningsstöd, de får helt enkelt inte bistånd.Stadsmissionen riktar i sin rapport ett antal krav till den nya regeringen. Krav som troligtvis inte kommer att efterkommas. En högerregering ledd av Moderaterna har tidigare inneburit försämrade villkor för de sämst ställda i Sverige, de sjuka och arbetslösa.
Skribent Dennis Aberos
info[@]equalsthlm.se
070-7972029
Läs också…
Den nya fattigdomen – inte så ny!
Eftervalsanalys: Vem får betala?

