Myndigheters och näringslivs digitalisering skapar ett A- och ett B-lag bland medborgarna. Och så ska det tydligen vara.
Sedan ett drygt år så försökte vår nystartade förening få ett bankkonto på Swedbank i Båstad men det visade sig att vi förväntades att sköta hela processen själva via datorkommunikation med en AI-robot som var lokaliserad på Swedbanks huvudkontor i Stockholm.
Eftersom en del av oss är hyggligt normalbegåvade så gav vi oss optimistiskt i kast med projektet, men det var ideligen något som vi fick bakläxa på och som vi skulle göra om eller komplettera. Vi besökte då Swedbanks lokalkontor i Båstad under några av de tio timmar i veckan som kontoret är öppet men de vägrade att hjälpa oss. Slutligen gav vi upp och vände oss till en bank som är belägen fem mil bort men som ännu servar sina kunder över disk.
Vi gör deras jobb – och betalar för det
Att bemöta sina kunder på det sätt som Swedbank har valt att göra är ett tidsfenomen. Vi köper våra egna tågbiljetter, självscannar varorna i affären och genomför våra bankåtaganden på egen hand. Som tack så får vi betala för de tjänster som vi själva utför. Swedbank debiterar nystartade föreningar 5500 kronor för att öppna ett nytt bankkonto. Tjänstemännens funktion är inte att serva oss. De är där för att bevaka och kontrollera oss.
Detta tidsfenomen gäller inte minst i den offentliga sektorn som väl egentligen skall värna om oss? Hemlösa utan bank-ID och inkomster förväntas att själva söka bostäder via nätet. Arbetslösa förväntas att stå till ”arbetsmarknadens förfogande” 24/7 men det är samtidigt omöjligt att få personlig service av en arbetsförmedlare på Arbetsförmedlingen.
Drabbar vissa grupper
Digitaliseringen och avpersonifieringen av tjänstesektorn drabbar främst äldre personer men även andra grupper som nya svenskar, personer i hemlöshet och funktionsvarierade och vi låter det ske utan att vi reagerar eller protesterar.
En del i förklaringen är troligtvis att det är skambelagt att inte vara kapabel att navigera bland opedagogiska appar och hemsidor, eftersom man då betraktas och bemöts som en sämre människa. Utvecklingen har skapat ett A- och ett B-lag, utvecklingen alienerar oss, utvecklingen avhumaniserar hela samhället.
Allt fler exkluderas
Många vill visa att de ”hänger med” i utvecklingen men den bistra verkligheten är att allt fler exkluderas från att delta i samhällslivet. På längre sikt så är denna utveckling en demokratifara eftersom demokrati förutsätter en känsla av medverkan.
Någon måste våga ta upp detta problem, samhället kan inte utesluta 25-30 procent av befolkning från delaktighet, då kommer det förr eller senare att braka sönder inifrån. Frågan är om vi skall finnas till för dem eller om de skall finnas till för oss?
Det är väl vårt land, inte tjänstemännens och datorernas?
Skribent Hans Johansson RSMH Nv. Skåne
070-797 20 29
info@equalsthlm.se
Läs också…
