Arbetslinjen har brett politiskt stöd och ska se till att så många som möjligt jobbar heltid eller åtminstone så mycket som de kan om de inte kan arbeta heltid. Men samtidigt är ersättningssystemen för arbetslösa utformade att den som jobbar timmar eller deltid ofta får betala för att arbeta.
I 2006 års valrörelse återupplivade moderaten Fredrik Reinfeldt arbetslinjen. En linje som Socialdemokraterna skapade på 10-talet genom nödarbetena. Idag tävlar de politiska partierna om att vara de som bäst kan hålla arbetslinjen. Eller åtminstone får väljare att tro att de gör det. Ett av sätten som partierna visar sitt stöd för arbetslinjen är genom att säja att det ska löna sig att arbeta. Något som nog har ett stort stöd bland väljarna. Och att arbetslösa ska ta varje chans till arbete är nog också något som det finns ett brett stöd för både bland väljare och politiker. Samtidigt behöver många arbetsgivare arbetskraft på deltid eller timmar och det finns många arbetslösa som har problem med hälsan eller en livssituation som gör det svårt att arbeta heltid.
Men det ekonomiska stödet till arbetslösa är utformat så att den som arbetar lite riskerar att förlora på att arbeta och försämra sin redan dåliga ekonomi om arbetet är förenat med någon som helst kostnad oavsett om det handlar om resekostnader eller att behöva äta lunch ute.
Det är svårt att säga vilket regelverk som är sämst. Det för de som har a-kassa eller aktivitetsstöd eller för de som är helt eller delvis hänvisade till försörjningsstöd. Den förstnämnda kategorien tjänar fortfarande på att arbeta när dagslönen är högre än dagsersättningen. De som har försörjningsstöd får stödet reducerat med hela lönen det första halvåret och får sedan behålla 25 % i två år Om dom inte har en socialsekreterare som väljer att frångå lagen och hitta på sin egen variant av jobbstimulans som paragrafen kallas. Knappast en uppmuntran att försöka arbeta timmar.
Här är samhällets budskap klart och tydligt: arbeta heltid eller inte alls för arbetar du deltid eller arbetar timmar så kommer du förmodligen inte att förbättra din ekonomi däremot riskerar du att försämra den. Det är orimligt att människor som på grund av funktionsvariation eller sjukdom ställs inför valet att försöka undvika arbete eller försämra en redan dålig ekonomi.
De är en grupp som förmodligen har minst lika stort behov av arbetets sociala gemenskap och känslan av att känna sig behövd och att bidra till samhället. Därför måste regelverket ändras så att även den här gruppen tjänar på att arbeta.
Skribent Maria Lavander
070-797 20 29
info@equalsthlm.se
