På ytan ser lagstiftningen i Sverige ut att fungera väl med ett omfattande skydd av rättigheter för medborgaren mot vård och myndigheter som inte utför sina arbetsuppgifter. Men i praktiken gäller något helt annat. Detta eftersom de granskande myndigheterna tenderar att skydda sina medtjänstemän i andra delar av Myndighetssverige.
Lagar och myndigheter styr våra liv från vaggan till graven. Om vi som enskilda medborgare gör fel så får det bestraffande konsekvenser. Men om myndigheter gör fel så händer inget, vilket jag som en enkel obildad stackare finner inkonsekvent och felaktigt.
Vi har visserligen rätt att beklaga oss till IVO eller Justitieombudsmannen om vi anser att en myndighet har behandlat oss illa eller felaktigt men efter det händer ingenting.
I mitt fattiga, eländiga liv så har jag via egna och andras dyrköpta erfarenheter allt för ofta blivit varse att de myndigheter som skall finnas till för samhällets bästa paradoxalt nog inte finns till för oss som lever i det utan för att skydda sig själva emot oss besvärliga innevånare.
När jag JO-anmälde Kriminalvårdens Frivård för uppenbar misskötsamhet som nära nog medförde att en människa dog i sitt accelererande drogmissbruk så fick jag svar med vändande post att utredningen var nerlagd. När jag i ett mejl frågade varför så fick jag svaret att JO inte behövde motivera sina ställningstagande.
I dessa ekonomiskt kärva tider så anser jag att det är dags att vi lägger ner samtliga de ”kontrollerande” statliga instanser som enbart har till uppgift att ge sken av att de finns till för vår skull, medan deras egentliga uppgift är att skydda institutionerna mot oss besvärliga individer. Det kan väl finnas en eller annan krona att tjäna på det?
Och de flesta av oss har ändå redan genomskådat att vi lever i en hycklande skendemokrati som med gasen i botten kör mot det totalitära kontrollsamhället där alla skall bevakas minutiöst, men där det inte finns någon som bevakar de som bevakar.
Skribent: Hans Johansson
info[@]equalsthlm.se
070-7972029
Läs också…
