I Sverige är det svårt att ändra sitt liv om man en gång fallit igenom. Det samhälle som en gång i tiden gav människor många livschanser har förändrats. Det nya samhället skapar hopplöshet och går det inte att förändra sitt liv på ena sättet gör människor det på det andra.
Nu är det jul igen och som vanligt fylls Sveriges radios sändningar och tidningarnas artiklar av spaningar om julstress, julaggressivitet, jultrötthet, man firar novent och det kommer ut julrecept och diskuteras vilka olika jultraditioner man har. Det är säkert en rättvisande bild av hur många etablerade ekonomiskt trygga invånare i landet har det och uppfattar julen. Och de flesta överlever ju julen, för de vet ju att när sportlovet kommer tar man igen sig med en familjeresa till fjällen.
Önskan om ett annat liv
I samhällets nedre regioner, där man går på ekonomiskt bistånd eller väldigt låga ersättningar från arbetsförmedlingen eller pensioner är julstress inget man lider av särskilt. Det är inget särskilt stort problem bland gruppen att man måste glida runt i olika dyra affärer och terroriseras av julmusiken som går på repeat. Däremot lider man av den ständiga ekonomiska stress och osäkerhet man lever under, hela året. Dessvärre kan den här gruppen människor inte se fram emot någon fjällresa framöver. Det man ser framför sig, och fasar inför är nästa brev från socialtjänsten eller Försäkringskassan om att man fått avslag eller felaktiga utbetalningar och ska betala tillbaka med pengar man betalade hyran med förra månaden. Jämfört med det är jullåtar på repeat, i affärer man kan lämna när man vill, ganska överkomligt.
Svårt byta liv när man fastnat
Det är vanligt att människor i den här gruppen vill byta liv. De vill ha en annan tillvaro – en tillvaro där irriterande jullåtar och julstress är det största problemet man har. Tyvärr är det väldigt få som får chansen, och lyckas byta. Under de, vid det här lagt ganska många, år jag jobbat med dessa människor och frågor är det få, om ens några, som har kunnat byta liv till något bättre och säkrare. Har man en gång fastnat i psykisk sjukdom eller ohälsa, eller i att gå på ekonomiskt bistånd är det oerhört svårt att komma igen och kunna börja leva ett tryggt medelklassliv. Och det är kanske inte så underligt, vi har en mentalitet i och struktur på samhället som går ut på att lösa saker så snabbt som möjligt på enklaste och billigaste sätt. Om man till detta kopplar på ett stort förakt för svaghet så kommer vi fram till dagens ”lösningar”. En psykiatri som använder kemikalier för att ta bort oönskade symtom och sedan kallar det kemiskt framkallade tillståndet för friskt. En socialtjänst som ibland går ner på kvittonivå och kräver kontroll på en människas liv och där man har som metod att människor ska vara osäkra på om de har någonstans att bo nästa månad. Detta med det yttersta syftet att stödsökande ska ta sig i kragen och bli självförsörjande oavsett om det finns någon krage att ta i, eller inte. Dagens ”lösningar” fungerar på kort sikt men medverkar inte till att människor kan förändra sina liv.
Enklaste vägen till förändring – att ta sitt liv
Den enklaste, snabbaste metoden för att varaktigt förändra sina livsvillkor för många icke priviligierade människor är dessvärre att ta sitt liv. Det börjar bli en ganska lång rad människor som funnits i mitt liv, som tagit sina liv. Raden är väsentligt längre än de som lyckats förändra sina liv på annat sätt. Tanken på att ”checka ut” från sitt lidande är lockande för många. Att med ett enkelt handgrepp släcka plågan som härjat i ens kropp under många år. De höga självmordstalen är något som staten definierar som ett problem och man startar många kampanjer och självmordslinjer med uppdrag att få ner talen och vars budskap är att det finns hjälp att få – bara man kontaktar psykiatrin, vilket många ju redan har gjort utan att få lindring av den kemiska cocktail som ständigt erbjuds. Man undviker i dessa kampanjer nogsamt att se och nämna att samhällets sätt att fungera bidrar till social uteslutning, själslig smärta, fattigdom och hopplöshet vilka sin sin tur leder nedåt i människors mående.
Gör det lättare att förändra livet än att ta det
Julen är givmildhetens högtid. Man kan både önska sig och få gåvor. Jag önskar mig ett samhälle som har förståelse för människors svaghet och skörhet, som ger människor tiden och möjligheterna att förändra sina villkor så att de kan leva ett liv de vill, och kan, leva.
Till de med makt vill jag ge förmågan till empati, solidaritet och insikten att dyrkande av styrka ytterst leder till sköras bortgång. Ni har många viktiga uppgifter. En av de viktigaste är att forma ett samhälle som gör det lättare att förändra sitt liv än att ta det.
God Jul!
Skribent: Per Sternbeck
070-797 20 29
info@equalsthlm.se
