– I den bästa av världar, svarar läkaren på öppenvårdspsykiatrin med ett leende när jag frågar om det finns möjlighet till samtalsterapi som tillägg till min medicinering som vid tillfället var kraftig. Detta uttryck ”i den bästa av världar” har jag sen dess stött på vid olika tillfällen och det har fått mig att fundera. Är det verkligen i ”den bästa av världar” som alla människor i min kommun skulle kunna få en bostad av det lokala bostadsbolaget trots betalningsanmärkningar som socialsekreterare och lokalpolitiker hävdar? Är det verkligen i ”den bästa av världar” som socialtjänsten och psykiatrin skulle samarbeta som de är ålagda att göra i socialtjänstlagen? Vilka krav har vi egentligen på den bästa av världar? Är det i den bästa av världar, är det bara där som rättvisa, frihet och jämlikhet kan finnas för alla människor, varenda en av oss, alltid, oavsett?
Mänskligheten har resignerat och accepterat att basala behov, mat, husrum och trygghet, är en utopi som bara existerar för alla och envar ”i den bästa av världar”. Vi har accepterat att livet är en tävling, en match och den som inte klarar att slå ut några motståndare och ta sig fram med vassa armbågar, ja den stackarn får ju såklart skylla sig själv när hen sitter där på förlorarbänken. Vi pratar om vinnare och förlorare på bostadsmarknaden, på arbetsmarknaden, på alla dessa marknader där vi är kunder. Inte längre människor, medborgare, patienter, nej vi är kunder och vårt enda värde ligger i vinsten vi genererar.
Genererar du ingen vinst är du heller inget värd. I den bästa av världar hade det såklart varit annorlunda, men nu är det såhär, bara att acceptera spelets regler och börja matchen, eller?
Mänskliga rättigheter
Det vi kräver. Dessa grundläggande behov. Dessa mänskliga rättigheter. Det bör vara en grundbult i den allra sämsta av världar. En födslorätt, en trygghet, något ingen skall vara utan. Att ett land som kallar sig för välfärdsstat, ska verkligen den staten referera till en teoretisk plats kallad ”den bästa av världar” när medborgarna vädjar om mat, husrum och jämställdhet åt alla? En stat som är långt ifrån att tillgodose dessa grundläggande förutsättningar för mänskligt liv, ska verkligen den staten få slå sig för brösten och skryta om den välfärd den ger så generöst?
I denna värld. Under detta valår. Bör vi alla kräva betydligt mer av alla de som vill ha vår uppmärksamhet, våra röster, vårt förtroende.
Skribent: Andreas Jonsson
info@equalsthlm.se
0707-972029
