Ylvas sjukersättnings peng är minimal, som många andras, och ska räcka månaden ut med två barn.
Ekonomi.
Det är aldrig nåt roligt ämne att prata om.
Särskilt när den inte ens finns att tala om.
Men ….
Visst har jag som alla andra en nätt liten inkomst, om minimal så finns den.
Och det är lägsta sjukersättningen som kan fås jag lever på varje månad med två barn i budget och kallar det ”liv”.
Typ.
Mer ångest.
Mycket mer ångestlikt.
Jag har ett konstant obehag och en stress i bröstet över dessa pengar.
De ska räcka.
Jag drar i dem och vänder på vartenda öre som går men det ser ansträngt ut.
Jag har inte råd att vara sjuk längre.
Varken till kropp eller själ förmögen att ta hand om tillvaron eller oss i den längre.
”Jag borde pluggat.
Gjort karriär och allt det där.”
Jag får SMSpåminnelser från FK att pensionen sätts in 19/12 ….
Mmmm det är ett tag kvar, tio dagar.
Och jag är pank !
Var det meddelande ett hån eller ?!?
En uppmaning eller pekpinne ….?
Vad ?
Det kändes iaf och det gjorde ont.
Hopplösheten.
Jag vet att jag får en summa ett datum.
Sen då ?!?
Räkningarna ligger redan och väntar.
Räkningar som vi alla har och ska betala.
Så nu sitter jag med en hög räkningar som verkligen gör mej illa och ledsen med sina tryckta texter på kuvertet.
De sällskapar mitt ekande konto i tio dar då.
Vad fan ska vi hitta på ?!?
Ta en springnota ….
Jag borde pluggat.
Gjort karriär och allt det där.
Men jag blev sjuk.
Och detta gör mej sjukare …..
Stressen, oron och pressen.
Att inte räcka till.
Nånstans.
Inte en chans !!!
BankruttAmbulans ….
”Det är aldrig försent ….”
Möjligt.
Men det måste vara dags oxå !
Det är det inte ännu och jag tvivlar på att det någonsin blir.
Det blir nog ingenting.
Och ingenting är jag.
Skribent: Ylva Kristina Larsson
info[@]equalsthlm.se
070-7972029
