Fattiglappar ska söka jobb och inte ha fräckheten att närvara på sina föräldrars begravning tycker statens myndighet Arbetsförmedlingen.
Arbetslösheten i landet är stor och myndigheterna angriper problematiken genom att outsourca de arbetslösa till lönsamma privata företag som tjänar grova pengar på att hålla seminarier via internet.
Jag har en god vän som ursprungligen kommer från ett främmande land men som har bott drygt tio år i Sverige. Merparten av den tiden så har hen arbetat och betalat skatt men hen är arbetslös sedan hösten 2019. Det beror till stor del på den allt mera osäkra arbetsmarknaden med tillfälliga anställningar i kombination med att arbetslösheten inträffade samtidigt som pandemin tog ett stadigt grepp om landet.
När de trehundra A-kassedagarna var förbrukade så hamnade hen i ett program som kallas ”Jobb och utvecklingsgarantin”, men trots garantier så var hen fortsatt arbetslös när den programtiden var slut. Då placerades hen i ett snarlikt program som kallas ”Rusta och matcha”. Självklart så har inte heller denna åtgärd resulterat i något arbete eller någon annan form av utveckling för vederbörande.
Med vändande mejl kom avslaget från Arbetsförmedlingen
För en vecka sedan dog hens far och hen ansökte då om att få göra ett uppehåll i åtgärden för att få möjlighet att begrava sin pappa. Självklart begärde inte hen någon ersättning under den dryga månad som hen planerade att vara frånvarande. Svaret kom med vändande mejl samma dag som ansökan skickades:
”Man kan inte tillfälligt pausa sitt program hos Arbetsförmedlingen. Du kan välja att lämna programmet, men då återkallas programmet på särskilda skäl och du måste uppfylla en ny kvalificering om 14 månader eller att bli utförsäkrad från a-kassan för att kunna anvisas till programmet igen. Dessutom deltar du i rusta och matcha, och då beviljas i regel ej ledighet.”
”Regler är till för att följas”, ”rätt skall vara rätt” och allt det där tramset, men på något sätt så tycker jag att frågan om hur ”rätt” myndigheternas ställningstagande egentligen är hänger i luften. Skulle världen bli en sämre plats om min vän tilläts att göra ett uppehåll under en månad för att begrava sin pappa? Kommer Arbetsförmedlingens beslut att gynna den enskilde, staten eller nationen? Kommer beslutet i sin förläggning att leda till att hen kommer i arbete?
Staten tvingar in arbetslösa i meningslös kosmetisk programverksamhet som enbart gynnar de privata profitörerna, allt medan de stackars deltagarna berövas sin framtid och sitt människovärde. Att leva på de magra ersättningarna från programverksamheten är tärande, samtidigt som deltagarna plågas av orimliga och meningslösa krav. Jag tycker att även de arbetslösa precis som alla andra borde ha rätt till någon form av ledighet och rekreation. De borde i varje fall beviljas en tillfällig respit för att begrava sina föräldrar på ett värdigt sätt, eller är det för mycket begärt?
Skribent: Hans Johansson
info[@]equalsthlm.se
070-7972029
