Socialtjänsten omhändertog ett barn på felaktiga grunder. Istället för att få en ursäkt tvingades Hans bort från sin bostad. Nu är han ”strukturellt hemlös”.
Jag fick lära mig ett nytt begrepp under vintern 2020. ”Strukturellt hemlös”. Det betyder att inte ha någonstans att bo utan att det finns någon egentlig anledning såsom social missanpassning, beroendesjukdom eller psykisk sjukdom. Grundtanken verkar vara att det skall vara något grundläggande fel på den som inte har en bostad. Om en defektfri människa mot all logik står utan boende så är det hens eget problem eftersom de sociala myndigheterna kräver konkreta bakomliggande orsaker för att bistå enskilda med bostad.
Anledningen till att jag utökade mitt ordförråd är att jag hastigt men mindre lustigt har kommit att tillhöra den exklusiva skaran av ”strukturellt hemlösa” vilket kräver sin förklaring:
Soc anklagade Hans felaktigt för att vara alkoholist…
Jag är gift med en kvinna från ett annat land. Vi bodde i en kommunal tvårumslägenhet, betalade våra hyror och höll oss tysta efter klockan 22. Under våren 2019 hörde fruns tonårsdotter av sig och ville flytta till sin mamma vilket självklart gladde oss. Dottern dök upp i maj och vi ansökte om en kontaktperson i lämplig ålder som skulle vara behjälplig med integrationen. Vi ansökte även om en större bostad. Tre månader efter vår ansökan dök det upp två socialsekreterare i vårt hem som beslutade sig för att göra ett omedelbart omhändertagande av flickan p.g.a. min ”alkoholism” samt att det var olämpligt att vi bodde i en allt för liten bostad.
…men pressade ut honom från hans bostad
Det visade sig senare att tjänstemännen hade blandat ihop mig med barnets biologiska pappa så alkoholistargumentet föll efter några månader. Dock ansågs lägenheten för liten för att kommunen skulle ändra sitt beslut om omhändertagandet.
Då valde jag helt sonika att flytta ut ur lägenheten så att barnet kunde återförenas med sin mamma vilket medförde att jag hamnade i den värsta formen av hemlöshet; ”strukturell hemlöshet”. Hemlöshet utan anledning? Hemlöshet som inte finns? Hemlöshet för dem som inte borde vara hemlösa?
”Strukturell hemlöshet” avslöjar skev resursfördelning
Eller är det kanske en annan form av hemlöshet? En hemlöshet som drar ner byxorna på ett djupt orättfärdigt samhälle och som avslöjar en skev resursfördelning, vilken gynnar de besuttna på de andras bekostnad? Eller är det så att det helt enkelt inte finns bostäder till alla?
Nja, knappast. Enligt Socialstyrelsen finns det ca 33 000 hemlösa i Sverige vilket vi kan matcha mot att det finns 580 000*fritidshus i samma land. Det finns med andra ord betydligt fler människor som har flera bostäder än vad det finns de som inte har någon bostad alls. Så mitt förslag är att vi ändrar begreppet ”strukturell hemlöshet” till ”hemlöshet grundad på en orättvis fördelningspolitik” för det är precis vad det handlar om. En total tondövhet för det som borde utmärka en välfärdsstat i ett av världens rikaste länder. Ett land som har råd att genomföra det ena jobbskatteavdraget efter det andra borde även ha råd att ge alla sina medborgare tak över huvudet.
Det skall inte spela någon roll om hemlösheten beror på psykisk sjukdom, fattigdom, missbruk eller otur i största allmänhet. Alla de 33 000 hemlösa skall ha rätt till ett boende. En procents lyxskatt på den dryga halvmiljonen fritidsboenden eller de drygt 100 000 husbilarna** som finns i landet skulle med råge finansiera en sådan reform. Det kunde ske i morgon om det hade funnits politisk vilja – men det gör det naturligtvis inte, vem bryr sig om 33 000 utslagna? Där finns inga röster att vinna.
När jag tidigare i mitt liv brukade uttrycka åsikter om en rättvis fördelning människor i mellan så fick jag ofta det filosofiska motargumentet ”flytta till Sovjetunionen” men nu när man inte ens kan göra det, så får jag väl sova vidare i kallgaraget som jag numera hyr av….. det kommunala bostadsbolaget.
Skribent: Hans Johansson 65 år,
strukturellt bostadslös och hjärtsjuk
info[@]equalsthlm.se
070-7972029
*580 000 fritidshus i Sverige Källa SCB (Statistiska centralbyrån)
**101 000 husbilar (Husbil.se)
Ett svar
Absurd historia och min erfarenhet gör gällande att det, tyvärr, är exakt så social”tjänsten” arbetar: slarviga antaganden och overifierade uppgifter ligger till grund för deras aktioner istället för det mest logiska: Att samtala med berörda parter. Hade det inte blivit så förödande konsekvenser så hade det ju nästan varit komiskt..