“Ett anständigt liv” är namnet på en film som skildrar oanständiga liv. Jag vet inte om de glömde frågetecknet eller om det var en medveten paradox? Men med frågetecknet väl på plats så väcker det frågan som vi alla bör ställa oss: Lever vi anständiga liv, skapar vi anständiga samhällen, har vi anständiga relationer och avsikter?
Världen är en underlig plats och ur det hänseendet så ligger Sverige mitt i världen, det som händer där händer även här, vi speglar varandra i olika former av mänskliga och omänskliga beteenden. Som enskild individ kan man inte påverka de stora händelserna. I bästa fall så kan man bidra till en något bättre värld genom att försöka bete sig på ett anständigt, tolerant, kärleksfullt och humant sätt själv, det är inte alltid så lätt men hur skulle det annars gå till? Jag kan inte ändra på Trump, Putin eller Kristersson men jag kan ändra på mig själv. Varje dag så har jag valet att bli en något bättre människa, om jag misslyckas idag så får jag en ny chans i morgon.
Sedan drygt tio år så har jag kontakt med en grupp förtryckta Romer från Bulgarien, de pendlar mellan länderna och försöker överleva genom tiggeri, tomburkssamlande, export till hemlandet samt vita och svarta arbeten.
Min äldsta vän J dök upp för en tid sedan, han skall arbeta på en lantgård över sommaren och undrade om jag visste något billigt ställe där han kunde övernatta.
Jag sa att han kunde bo i min gamla husvagn som jag har uppställd på en arrenderad ödetomt, det var en win-win- situation, han fick tak över huvudet utan att betala och jag fick någon som såg efter stället.
Dagen efter att han flyttade in ringde en av grannarna:
-Vet du om att det är Zigenare i din husvagn?
-Ja det vet jag, det är ok.
-Men det är Zigenare
-De är bulgarer
-Jag tänker ringa Polisen
-Ja, gör det
Två timmar senare
-Det är från Polisen, talar jag med Hans Johansson?
-Ja
– En granne har ringt och berättat att det bor Romer i Din husvagn
-Ja det är min husvagn och jag låter vem jag vill bo i min husvagn
-Så de får bo i husvagnen? (Med förvånad röst)
-Ja.
-Du är medveten om att det sker på egen risk?
-Vilken risk?
-Ja man vet inte vad som kan hända?
-Nej det är kanske det som är tjusningen med livet?
-Jaha, ja men då är detta utrett, adjö
-Adjö
Jag blir både ledsen och trött över den brist på kärlek, solidaritet och empati som utmärker mänskligheten. Hur har vi blivit så rädda och misstänksamma och hur kan vi vara så korkade så att vi tror att lagar, kontroll och strängare straff är lösningen på våra mellanmänskliga relationsproblem, hur kan man störa sig på att en fattig stackare som bor i en skrotfärdig husvagn, hur hade det blivit om den skitnödiga grannen i stället hade valt att traska över tomtgränsen med en termos varmt kaffe och några smörgåsar?
Hat grundar sig på rädslor som i sin tur vilar på okunskap, främlingskap och rigiditet. Nu skall jag själv brygga en kanna kaffe och bre några mackor, sedan skall jag och J gå över till grannen och presentera oss samt bjuda på en kopp.
Jag tänker på en skön snubbe som levde för några tusen år sedan, han konstaterade att det som vi vill att andra skall göra skall vi även göra själv, jag inser att han nog hade en viss poäng?
Skribent: Hans Johansson F.d. hemlös
info[@]equalsthlm.se
070-7972029
