I Kvalitetsregistret ECTs årsbok för 2020 finns en mycket intressant artikel om ECT-vården i Norrköping som stärker teorin om att ökad omvårdnad leder till bättre mående för ECT-patienter. Fram tills för några år sedan gav de bara elbehandling till patienterna. Resultaten var dåliga. Sedan började de prata med patienterna om hur de mådde. Behandlingsresultaten har plötsligt blivit bättre.
Från Kvalitetsregistret ECTs årsbok 2020:
”Under flera år utvärderades väldigt få patienter med depressionsskattningsskala i Norrköping. Det var även en låg andel patienter som skattade sin minnesfunktion och genomförde strukturerad 6-månadersuppföljning. Nu är Vrinnevisjukhuset i Norrköping det sjukhus som har högst andel minnesskattade och utvärderade med depressionsskattningsskala i landet. Chefsöverläkare Maria Hogner och ECT-ansvarig samordnare Johan Hellberg berättar här om hur de har lyckats förbättra sina resultat.
Läs också tillhörande artikel…
ECT saknar evidens – avbryt nu i väntan på studier
ECT (Electroconvulsive therapy) är på uppgång i Sverige. Sjukvården skriver mycket positivt om behandlingsformen och spelar ned riskerna för minnesstörningar. Man vet inte hur elbehandlingen fungerar.
Mycket pekar på att det är placebo och en ökad omsorgsnivå som leder till ett bättre mående för patienterna. Det visar en nyligen publicerad brittisk studie som jämför resultaten mellan simulerad ECT och genomförd.t säga honom.
”Ni är bäst i hela landet på att se till att patienter blir bedömda och många av era patienter är symtomfria efter avslutad behandling. Hur har ni burit er åt för att få så här fina resultat?
– För tre år sedan var vi på ett regionalt ECT-möte i Västervik. På mötet presenterade Pia Nordanskog resultat från kvalitetsregistret och vi satt där och skämdes. Våra resultat var så dåliga! Det här måste vi göra något åt tänkte vi då, berättar Maria Hogner. Det första vi gjorde var att prata med vår chef om att vi behöver mer tid. På den här tiden var det endast en person som skötte allt varje dag. När ECT-behandlingarna var klara för dagen behövde man gå tillbaka till avdelningen och vara behjälplig där. Idag är vi två personer varje dag och det gör en stor skillnad berättar Johan Hellberg.”
”– Det har varit svårare med polikliniska patienter men där har vi nyligen ändrat rutiner. Det var tidigare ansvarig läkare i öppenvård som skulle ombesörja att allt blir gjort, däribland se till att remittera patienten till vårdcentral för provtagning. Det var lätt hänt att det blev missar. Nu kommer istället patienten till oss för provtagning och EKG och då är det enkelt att be patienten fylla i en MADRS-S. Patienten får också ansikten på oss och kan ställa frågor. Efter behandlingsserien får patienten ett brev med skattningar och ett svarskuvert. Man kan behöva ringa och påminna patienten att fylla i skattningarna.”
”Oftast är det vi i ECT-gruppen som delar ut skattningarna till patienten och vi brukar ofta sätta oss ner med dem. Det uppskattas mycket av patienterna. De ser att vi har ett engagemang och att deras åsikt och mående är viktigt.”
”Ni har också höga remissionsfrekvenser. Vad tror ni det beror på?
Det är nog inte så mycket en läkarfråga. Det handlar nog mer om ECT-personalen, tror Maria. Sedan har vi nästan dagligen en dialog om patienterna. Det är korta vägar och det ger goda chanser till kvalitet i behandlingen. Vidare berättar Johan att de ofta pratar med patienterna och frågar hur de mår under behandlingens gång.
– Jag tror att patienterna känner att de kan vara med och påverka sin vård mer än vad de kände förut.
ECT-enheten i Norrköping har ändrat sitt arbetssätt och behandlingsresultaten har blivit bättre. Elen är troligtvis av samma kvalitet som förut. Det är kontakten med patienterna som blivit tätare. Vad berättar det?
Skribent: Per Sternbeck
info@equalsthlm.se
0707-972029
Läs också…
