Inspektionen för Socialförsäkringar (ISF) har återigen kritiserat Försäkringskassan. Denna gång får Försäkringskassan kritik för dåliga utredningar i ärenden där de har gett avslag på sjukpenning eller aktivitetsersättning. I 11 procent finns allvarliga brister som sannolikt har påverkat Försäkringskassans beslut. Bla utreder myndigheten förhållanden inte tillräckligt väl.
11 procent av ärendena har allvarliga brister och där har Försäkringskassan inte uppfyllt sin utredningsskyldighet. ”Tydliga brister i utredningen avser utredningsåtgärder som Försäkringskassan borde ha genomfört, eller borde ha genomfört på annat sätt, och som sannolikt skulle ha kunnat påverka myndighetens beslut.” ISF bedömer att endast 52 procent av ärendena är väl utredda. I ytterligare 37 procent finns förbättringsbehov men där bristerna sannolikt inte har påverkat utfallet i beslutet.
Försäkringskassan ger för lite stöd till enskilda försäkringsutredare
ISF anser att Försäkringskassan har god kännedom om hur långt deras utredningsskyldighet sträcker sig. Men de ger för lite stöd till sina anställda, försäkringsutredarna, om hur underlag ska värderas och vilka åtgärder som dessa bör genomföra. ”Försäkringskassan lämnar mycket till den enskilda försäkringsutredaren att ta ställning till. Begreppet ”ärendets beskaffenhet” förklarades inte närmare. Försäkringskassan gick inte heller närmare in på hur utredningsskyldigheten förhåller sig till den enskilda personens bevisbörda.” Försäkringskassans interna vägledningar innehåller inte tydliga beskrivningar om hur försäkringsutredaren ska värdera underlagen i ärendet eller hur långt utredningsskyldigheten sträcker sig i olika situationer.
Försäkringskassan ska se till att ärendena blir ordentligt utredda
Enligt socialförsäkringsbalken ska Försäkringskassan se till ”att ärendena blir utredda i den omfattning som deras beskaffenhet kräver”. När lagen kom till sa regeringen att Försäkringskassans skyldighet är vidsträckt. Försäkringskassan ska leda utredningen i ärendet och se till att det material som är nödvändigt kommer in. Men Försäkringskassan avslår ofta en ansökan om sjukpenning eller aktivitetsersättning för att det saknas uppgifter.
Domar i kammarrätter förtydligar Försäkringskassans utredningsansvar
ISF tar upp några domar i landets kammarrätter som förtydligar Försäkringskassans ansvar. I ett mål om sjukpenning uttalar Kammarrätten i Sundsvall att omständigheten att en person har bevisbördan för att visa sin rätt till ersättning inte innebär att Försäkringskassan kan vägra ersättning enbart med hänvisning till att det läkarintyg som personen har lämnat in är bristfälligt. Medan kammarrätten i Göteborg i ett annat mål slår fast att det är Försäkringskassan som har ansvar för att myndighetens ärenden blir utredda och att det bland annat innebär att myndigheten ska komplettera ofullständiga läkarintyg.
Försäkringskassan begär komplettering men får ofta inte svar från vården
Det är vanligt att informationen i ett ärende inte är tillräcklig för att fatta ett beslut på, trots att den ansökande har lämnat in en fullständig ansökan och någon form av medicinskt underlag. Den vanligaste utredningsåtgärden är att begära komplettering av de medicinska underlagen.
Försäkringskassan får inget eller ett otillräckligt svar från hälso-och sjukvården i sammanlagt 34 procent av de ärenden där myndigheten har begärt sådan komplettering. Detta beror bla på Försäkringskassans och hälso- och sjukvårdens olika fokus: Försäkringskassan fokuserar på aktivitetsbegränsningen medan hälso- och sjukvården fokuserar på funktionsnedsättningen i DFA-kedjan (Diagnos, Funktionsnedsättning och Aktivitetsbegränsning). Försäkringskassan har också svårt att ställa rätt frågor till hälso- och sjukvården, bla på grund av att de inte har tillräckligt goda medicinska kunskaper.
Medicinska underlag väger tyngst i helhetsbedömningen men utreds inte tillräckligt noggrant
De tydliga bristerna i sjukpenningärenden gäller framför allt att Försäkringskassan inte har utrett de medicinska förhållandena i tillräcklig utsträckning. ”I vissa ärenden har myndigheten inte genomfört några åtgärder för att komplettera det medicinska underlaget, trots att myndigheten i kommuniceringsbrevet till den försäkrade personen skriver att underlagen är otillräckliga. Det är också vanligt att personens möjlighet att kunna påverka ärendets handläggning och utgång försämras ytterligare av att motiveringen till varför Försäkringskassan överväger att avslå ansökan är otydlig i kommuniceringsbrevet. Hen har då dåliga förutsättningar att ta tillvara sin rätt.” Det är oftast de medicinska förhållandena som behöver utredas vidare. Det vanligaste är att läkarintyg och läkarutlåtanden inte på ett tillräckligt tydligt sätt beskriver hur en sjukdom eller funktionsnedsättning begränsar personens förmåga till aktivitet.
Försäkringskassan måste kommunicera innan de fattar ett beslut
Innan Försäkringskassan fattar beslut i ett ärende ska den enskilda personen normalt få ta del av allt underlag som påverkar beslutet. Vid sjukpenning finns en särskild bestämmelse i socialförsäkringsbalken som säger att ett ärende inte får avgöras till den enskildes nackdel utan att personen har underrättats om innehållet i det kommande beslutet och fått tillfälle att yttra sig över det inom en bestämd tid. Personen får då en viss tid till att själv komplettera ärendet. ISF anser att det är viktigt att kommuniceringen är tydlig och transparent för att individen ska kunna ha insyn i utredningen och kunna påverka utgången.
Försäkringskassan är otydliga i sin kommunicering av beslut till den som ansöker
Otydliga motiveringar är den vanligaste bristen i kommuniceringsbrev. ISF:s granskning visar att 20 procent av ärendena har en eller flera brister i kommuniceringsbreven. Bristerna gör det svårt att förstå varför Försäkringskassan överväger att fatta ett visst beslut. Den vanligaste bristen är att motiveringen till varför Försäkringskassan överväger att avslå ansökan är otydligt formulerad och att motiveringen inte redogör för hur Försäkringskassan har värderat de uppgifter som har betydelse för beslutet.
Underlaget som kommer in under kommuniceringstiden leder sällan till utredning
ISF:s granskningen visar också att det är relativt vanligt att det kommer in ytterligare underlag under kommuniceringstiden. Men det underlag som kommer in under kommuniceringstiden leder sällan till ytterligare utredning av Försäkringskassan. ISF bedömer att det finns ett behov av ytterligare utredning i knappt 10 procent av ärendena där ytterligare underlag kommit in. Försäkringskassan har vidtagit utredningsåtgärder i drygt hälften dessa ärenden.
Equals kommentarer:
Återigen får Försäkringskassans arbete underkänt. Att de har gjort stora misstag i så många som 11 procent av alla ärenden vilket sannolikt lett till ett felaktigt avslag måste räknas som ett allvarligt misslyckande. Många som ansöker om sjukpenning och aktivitetsersättning får inte någon rättssäker behandling av sina ärenden. Försäkringskassan avslår ansökningar med svepande formuleringar som inte förklarar varför eller hur myndigheten har kommit fram till sitt beslut. Det hela blir särskilt allvarligt då socialtjänsten i sina bedömningar för ekonomiskt bistånd ofta väljer att ta rygg på Försäkringskassans bedömning. Nekar Försäkringskassan en sjuk människa sjukpenning nekas personen ofta ekonomiskt bistånd. Det så kallade skyddsnätet dras undan effektivt genom myndighetssamverkan och personen faller handlöst mot botten.
Skribent: Dennis Aberos
info[@]equalsthlm.se
070-7972029
