Kvinna i psykos nekas sjukpenning av Försäkringskassan – ska arbeta

Louise insjuknade i psykos 2011 och har fortfarande kvar symtom. Hennes läkare på psykiatrin skriver att hon absolut inte får arbeta då det riskerar att försämra hennes hälsa ytterligare. Försäkringskassan nekar henne sjukskrivning och hävdar att hon kan och ska arbeta.

Louise, 43, söker upp oss tillsammans med sin mamma. Hon berättar kort om sin situation. Hur hon insjuknade i psykos för snart tio år sedan. Hur hon varit sjukskriven sedan dess. Hur hon vill bryta sin isolering och komma ut i någon form av sysselsättning. Hur hon prövat att arbetsträna på ett kafé men det slutade med ett kraftigt försämrat mående för att hon inte klarade stressen och alla människorna. Nu är hon orolig för hur hon och hennes fyraåriga son ska klara sig om hon inte längre får sjukpenning. Hon ger mig papperna från Försäkringskassan och sjukintyget från läkaren.

Tydligt sjukintyg…

Jag har sällan läst ett tydligare formulerat sjukintyg från en läkare. Läkaren anger följande aktivitetsbegränsningar:
”Nedsatt ork och koncentrationsförmåga. Ökad stresskänslighet. Lättare uttröttbar. Svårt med större sociala sammanhang. Fortsatta vanföreställningar som påverkar patientens beteende och tankeinnehåll kraftigt och omöjliggör alla typer av arbete i nuläget. Patienten är märkt av sin psykossjukdom och har en nedsatt förmåga till flexibelt tänkande, nedsatt koncentrationsförmåga, ibland lättväckt irritation. Mkt känslig för yttre påfrestningar – som stress, krav, för mycket människor. Blir lätt stressad, då framkommer mer psykotiska symtom. Pat är mycket angelägen om att framöver komma i arbete till viss procent i alla fall, men om pat nu skulle jobba på reguljära arbetsmarknaden med krav på normal arbetsförmåga finns mycket stor risk att pat blir försämrad,  och chansen för återgång i arbete minskar. Om pat istället under pågående sjukskrivning försiktigt och med lagom krav, och förståelse för hennes sjukdom, kan arbetsträna/ha praktik på ett lugnt ställe så ökar det möjligheterna för arbete längre fram.”

… censureras av Försäkringskassan

Denna supertydliga redogörelse som klart anger att Louise saknar arbetsförmåga i nuläget och att det är en uppenbar risk för försämring om hon börjar arbeta på den reguljära arbetsmarknaden reducerar Försäkringskassan till att Louise har:
”lätt sänkt grundstämning, att du är lätt uttröttbar och att du har nedsatt koncentration och svårt med sociala situationer. Det framkommer även att du har vanföreställningar som påverkar ditt tankeinnehåll.”.

Försäkringskassan klipper mycket grovt i läkarintyget och gör sedan på grundval av denna tolkning sina egna slutsatser där man som vanligt hänvisar till arbeten som inte finns i den verkliga världen på en tänkt arbetsmarknad som möjligen finns i himmelriket men inte här på jorden. Man skriver:
”Försäkringskassan bedömer att du, med de besvär som framkommer i läkarintyget, skulle kunna utföra ett arbete på arbetsmarknaden som inte ställer höga krav på koncentration eller prestation samt där du inte behöver utsättas för sociala situationer. Ett sådant arbete bedömer Försäkringskassan finns normalt förekommande på arbetsmarknaden.”

Försäkringskassan struntar i vägledande domar

I en vägledande dom i Högsta Förvaltningsdomstolen, 2018: 51, avhandlas ett ärende om arbetsförmåga och som bör tillämpas även i Louises ärende. HFD skriver i denna dom följande:

*Prövningen av om arbetsförmågan är nedsatt i förhållande till förvärvsarbeten som är normalt förekommande på arbetsmarknaden ska göras med utgångspunkt i den försäkrades sjukdom. Avgörande för bedömningen är vilken sjukdom det rör sig om och på vilket sätt sjukdomen inskränker den försäkrades förmåga att utföra arbete. När sjukdomen och dess konsekvenser är fastställda ska en bedömning göras av om den försäkrade har kvar arbetsförmåga som kan utnyttjas av honom eller henne för att försörja sig genom ett förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden… Det ska röra sig om vanliga arbeten som den försäkrade trots sin sjukdom kan utföra med ringa eller inga krav på anpassning med hänsyn till hans eller hennes medicinska besvär. Anställningar som på något sätt subventioneras av det allmänna kan inte anses ingå i begreppet.

Om denna dom, som Försäkringskassan säkerligen är mycket medveten, bryr man sig uppenbarligen inte. Man kör på och hänvisar till sina egna regler och rutiner. Att dessa kanske saknar lagstöd är inget man tar någon notis om. Ordern för handläggarna är att köra på enligt Försäkringskassans egna rutiner, trygga i förvissningen om att en förödande majoritet av personer som är svårt sjuka, inte orkar eller kan överklaga.

Staten sparar – kommunen betalar

Och så har man sparat pengar åt staten och den egna budgeten har hållits. Att man skjuter över sina kostnader på kommunen är man mycket medveten om. För i och med beslutet tvingas Louise nu att söka försörjningsstöd hos sin hemkommun. Det är bland annat så här det går till när staten skaffar sig en mycket god ekonomi och kommunernas ekonomier urholkas. Och Louise, hon är bara en liten bricka i ett stort spel. En bricka som trampas ner när de stora elefanterna dansar.

Skribent: Per Sternbeck
info[@]equalsthlm.se
070-7972029

*Tidigare referat var fel referat.