Den 20 maj i år berättade vi om svårt cancersjuka Jonna som fått brev från socialtjänsten med kallelse till möte för ”planering mot egen försörjning”. Nu händer det igen. Ett nytt brev, samma budskap, samma verklighetsfrånvända krav.
Det börjar som vanligt: ett brev som låtsas vara början på något positivt — ”planering mot egen försörjning”. Som om en person som försöker överleva en aggressiv cancersjukdom och en käkinfektion vore en deltagare i ett motivationsprogram, inte en människa som kämpar för sitt liv.
Läs hela brevet
Och timingen är nästan absurd.
På söndag är det val. Alla partier talar om arbetslinjen. Alla försäkrar att vi lever i ett välfärdssamhälle. Alla säger att trygghetssystemen fungerar.
Men ingen nämner människor som henne. Det är som om hon inte finns. Som om dödligt sjuka, svårt infekterade, utslitna kroppar inte är en del av den berättelse politiken vill hålla fram.
I valrörelsen pratar man om ”incitament”, ”aktivering”, ”vägar till arbete”. I verkligheten får hon ännu ett möte för ”egenförsörjning”, trots att hennes kropp gör allt den kan för att hålla ihop.
Ironin är skarp:
Vi har en socialtjänst som säger att den är individanpassad. Men den klarar inte ens att läsa akten innan den skickar ut krav.
Vi har en politisk retorik som säger att välfärden är stark. Men svårt sjuka människor tvingas gång på gång bevisa att de är sjuka.
Vi har en arbetslinje som sägs vara ”för alla”. Men den behandlar dödligt sjuka som om de vore arbetslösa.
För henne är det inte ett misstag. Det är ett mönster. En ritual där varje ny handläggare börjar om från noll, och där hon tvingas förklara — igen — att hon inte kan arbeta. Inte för att hon saknar motivation, utan för att hon försöker överleva.
Det är fruktansvärt. Inte bara för att det händer. Utan för att det händer igen. Och igen. Och igen.
Samtidigt står politikerna på scen och säger att välfärden fungerar. Att ingen ska falla mellan stolarna. Att tryggheten är stark.
Men hon faller. Hon faller varje månad. Och ingen nämner henne i valrörelsen.
Det är inte för att hon är ensam. Det är för att hon är obekväm. Hon passar inte in i berättelsen om ett välfärdssamhälle som fungerar. Hon är beviset på att det inte gör det.
Skribent Per Sternbeck
info[@]equalsthlm.se
070-7972029
10 svar
Den dagen vi tar hand om våra svårt sjuka, hemlösa och gamla. DÅ kan vi kalla oss ett Välfärdssamhälle igen.
När staten nu gått in och bestämt när hur och vad som gäller om du är sjuk eller inte. Inte proffsen som studerat uppemot 10 år, som träffat dessa personer, utan ett formulär. Eller utvalda ja-sägande betalda proffs som kapar människors liv på mitten mot betalning.
Välfärdssamhälle…pyttsan.
Man har X antal dagar på sig att bli frisk efter det blir du i värsta fall utan ALLT stöd. Utförsäkring, utan försörjning, utan hem.
Det heter sjukförsäkring inte bidrag. Stoor skillnad.
Hej!håller med politiker verkar inte leva i riktiga världen! Säger allt fungerar! Dock kommer historia på historia på människor som inte får hjälp ,är väldigt sjuka! dödligt ibland ändå ska dom jobba ? Det är kränkande och en väldigt dålig t betyg på hur vårt land tar hand om människor som råkat ut för livskriser,svåra sjukdomar och andra trauman! Måste ta slut att jaga människor som har tillräckligt att ta sig igenom det dom brottas med! Se till att alla får hjälp och tid att överleva och möjligen sen komma igen och kunna arbeta! Visa lite medmänsklighet❤️
Helt sanslöst, men inte förvånad, har förekommit länge, det värsta är att inte bli trodd när man berättar hur vidrigt systemet fungerar.
Sjuka ska få sjukpenning eller sjukersättning på en nivå så de slipper försörjningsstöd och behöva sälja ut sig själva och sina eventuella tillgångar.
Ingen sjuk eller skadad ska jagas ut på arbetsmarknaden bara för boxen de hamnade i var så fyrkantig att inga alternativ finns.
Fy fan för detta samhälle vi lever i.
Varför gå på våra sjuka med människor som gör allt för att få överleva och kunna få leva liv utan smärta, ett liv dem önskar sig att må bra bara frisk kunna gå tillbaka till sitt arbete umgås med familj vänner mm.
Nä då ska dem tryckas ner känna sig otrygga rädda för att inte kunna få hjälp av systemet vi en gång har haft sjukförsäkring så vi kan få lägga all energi på att bli friska och kämpa i alla lägen och få ha sina nära och kära vid sin sida.
Nä då ska dem känna dig otrygga osedda rädda och lägga all tid dem inte har och ork på att kämpa mot alla myndigheter för att bevisa att dem är svårt sjuka😡Fy fan för dessa människor på sina höga hästar som bara tänker på makt och pengar 😡😡😡
Tänker på dig ❤️❤️❤️❤️
Styrka och massor av kramar till dig ❤️❤️
Jag undrar hur systemet fungerar för Magdalena, Ulf och övriga politiker när dom drabbas av sjukdom. Vare sig det är influensa och/eller allvarligare eller till och med dödlig sjukdom…får dom karensavdrag och avdrag på politikerlönen(arvodet)för varje sjukskrivnings dag, ifrågasätter Försäkringskassan deras läkares sjukintyg och kräver in nya, eller ger avslag på sjukersättning, tvingas dom att säga upp sig som politiker när dom uppnått gränsen för hur länge ”man får” vara sjukskriven för att istället ställa sig till arbetsmarknadens förfogande och söka mer än 100 lediga jobb per månad, tvingas dom uppbära A-kassa som ses som ett bidrag och som efter tid sänks till under existensminimum, tvingas dom söka arbete och flytta till annan ort, tvingas dom att göra sig av med allt i sin ägo som är av värde för att få rätt till försörjningsstöd…med mera, med mera?! Jag anser att dom ska tvingas till att leva som dom lär och stänga igen ”kakhålet” TACK!!!
Som människa skäms jag något fruktansvärt.Vi kan alla hamna där.Någon sa att på den politik som förs ser man vem som bryr sig om dom sjuka o fattiga, och utgår från vilket samhälle vi vill ha!
Det är så fruktansvärt på alla sätt och vis, omänskligt och ovärdigt ett humant upplyst välfärdssamhälle.
Men det är också ologiskt. Det kan knappast vara kostnadseffektivt för staten att lägga resurser på insatser som denna, dvs planera egenförsörjning för en svårt sjuk. Vad kan man förvänta sig att denna sjuka människa ska orka med att bidra med till samhället medan hon kämpar för sitt liv? Det ena rimliga vore att förvänta sig att hon lägger sin kraft på sin hälsa. Det vore väl ändå det mest kostnadseffektiva för staten.
Detta är resultatet av en fascistisk människosyn. Det finns inte tillstymmelse till vad de flesta av oss känner som ”svenska värderingar” i att behandla människor så!
Det fanns en tid när det var en självklarhet för socialarbetare att solidarisera sig med sina klienter, det fanns t.o.m. en tid utan låsta dörrar, larm och vaktbolag. Det fanns en tid när vi kommunicerade och sökte individuella kreativa lösningar i samförstånd mellan klient och handläggare. Det fungerade då värför fungerar det inte nu, varför har vi blivit rädda och fega, varför ser vi inte att kjesaren är naken?